Mörka hemligheter

Alla familjer har lik i garderoben, det är jag övertygad om. Varje människa har något i sin närhet som den skäms för och vill hålla hemligt. I vår familj handlar det om det klassiska tornedalska orosmolnet: spriten.

Hade just kommit hem från jobbet, slutkörd och med huvudvärk, när den ständiga diskussionen startade. Karlarna har varit för länge i bastun och för fulla har de blivit och kvinnorna tycker faktiskt inte att det är något kul alls. Jag suckade tungt för mig själv och reste mig upp, för det här bråket har jag minsann hört tjugoelva gånger förut och hade ingen som helst lust att höra det igen. Jag samlade ihop mina pinaler för att gå och lägga mig istället när jag såg Simon, som nyss hade varit en pigg och sprallig sjuåring, med tunga steg gå mot sovrummet. Det skar till i hjärtat och jag såg mig själv som sex-, åtta-, nio-, elva-, tonåring gå där med en klump i magen. Ville skydda honom från världen. Visa honom att det fanns åtminstone en (1) redig vuxen som kunde läsa honom en saga och se till att han somnade tryggt. Som det skar i mosters- och barnet Malin-hjärtat där jag låg i sängen och försökte få honom lugn. Jag ville bara hålla för hans öron och stänga ute ljuden från hans föräldrar, morföräldrar och andra som borde vara hans trygghet som bråkade utanför dörren. Men han är stor, och han förstår. Fastän jag försökte prassla med täcket och prata lugnande till honom hörde han skriken där utanför. Jag ville gå ut till dem, läxa upp dem av bara helvete och skicka ut dem på gården om de skulle fortsätta bråka. Men Simon behövde inte ännu en vuxen som bråkade, han behövde en trygg vuxen som tog hand om honom och sa att allt skulle bli bra imorgon. Så det var precis vad jag gjorde; jag strök honom över ryggen och sa både för honom och mig själv att allt skulle ordna sig, imorgon kan de se nyktert på saken igen. Och jag lovade mig själv att aldrig, aldrig aldrig aldrig. Aldrig någonsin ska mina eventuella barn behöva se mig full.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0