Om ögon

Det har varit lite sol i sommar och min hud har fått en mörkare ton. Så även i ansiktet. Men den nya brunare färgen i ansiktet gör att mina redan ljusa ögon uppfattas som ännu ljusare. Den där Lars sa en gång att mina ögon var så ljusa att det såg ut som att det var helt vitt, alltihopa. Han menade nog inget dumt, den där Lars, för det ligger inte i hans natur att säga något dumt, inte rakt ut i alla fall, och de andra runt skolbänken försökte genast släta över det han hade sagt. Alla de andra menade på att så tyckte de inte alls. Ändå sitter den kvar - den där lilla kommentaren som en tagg i min självbild. Imorse tog det en hel del tid av make-upande och peppning för att jag inte skulle tycka att jag såg ut som fucking Hardy Nilsson.

Konstigt det där hur små kommentarer som man bara slänger ur sig i förbifarten etsar sig fast hos andra. Vilka kommentarer som jag har bränt av kan ha fastnat som en tagg hos andra? När jag sa till exet att min mamma hatade honom sedan han gjort slut med mig? Eller kanske när jag råkade vräka ur mig att Stina såg ut som hon hade anorexia?

Förmodligen något helt annat som jag inte ens minns att jag sagt eller ens reflekterade över när jag sa det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0