Houston, we got water.

Och inte rinnande efter väggen längre, utan i en helt sprillans ny kran, över en diskbänk, i vårt kök.

Vem hade väl trott att en simpel svensson diskbänk i rostfritt någonsin skulle kunna göra en Malin så glad? Inte jag i alla fall.

Också skönt att Lina kan komma och hälsa på igen utan att känna det som att "hon är i Sarajevo", som hon själv uttryckte det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0