Tenta/död

Min farbror är död. Helt oväntat hittades han i sin säng en morgon tidigare i veckan. Detta är chock tänkte jag när pappa ringde. 51 år är en för tidig ålder att dö i.

Jag har tentavecka och det är så svårt att koncentrera sig. Svårt att läsa om hjärtsjukdomar och fundera om det var detta Marcus dog av. Eller kanske detta. Jag kan gå ut med Bob hund, jag kan laga mat, jag kan till och med diska. Men sitta med de där papprena och försöka plugga in respektive sjukdomars symtom, diagnos och behandlingar - det är svårt. Svårt att samla tankarna och fokusera - det blir så lätt att de virvlar iväg till Korpis - till mina kusiner och till Piteå - till min pappa. Samtidigt förbannar jag mig själv. Hur kan jag sitta och oroa mig för något så trivialt som en tenta när mina kusiner får sitta i möte med bank och ordna upp sin döde pappas företag. Visst livet måste gå vidare - man kan inte släppa allt. Men jag känner mig som ett jävla fån som har ångest över en lousy tenta när det finns så mycket viktigare saker att må dåligt över.

Samtidigt tycker jag att det är skönt. Man får perspektiv. Vad spelar det för roll om jag kuggar på en tenta? Vad gör det om hundra år liksom? Om några veckor får jag en ny chans. Men mina kusiner får aldrig en ny chans att prata med sin pappa, säga de där sakerna som aldrig blir av att säga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0