Ordbajseri

Alltså. Man tror ju att man är såhär open-minded och inte alls trångsynt, utan tycker att pappa-pappa-barn går lika bra som mamma-pappa-barn.

Ändå kommer man på sig själv med att vara på vippen att rätta till sin kvinnliga klasskompis, vi kan kalla henne Ambulans-Erika, när hon säger: Ja det är mycket med skolan, man vet inte hur man ska hinna med... Och jag menar, då har man ju ändå inte såhär fru och barn liksom...

Ja det är ju så man blir mörkrädd. För sig själv.