Mamma mu

"Vi har fått en konstig ko, med konstiga små horn...."

_________________________________________

Följande scenario utspelar sig:

Unge herr Åkesson ska lämna in sin B-uppsats i historia måndagen den 7e januari.

När unge herr Åkesson kollar posten på söndagen upptäcker han att man även kan lämna in uppsatsen via vanlig post, med poststämpel den 7e januari. Jackpot, tänker han, där vinner jag ju 5-6 timmar jämfört med att lämna den i examinatorns hand på skolan klockan 12.

Söndag kväll gör unge herr Åkesson en så kallad all-nighter och sliter sitt hår med uppsatsen ända till fem på morgonen, lägger sig sedan för att stiga upp redan nio på måndag morgon.

Måndag förmiddag är allt fortfarande lugnt, unge herrn sitter framför datorn och fröken Henriksson sitter lugnt i sin fåtölj och koncentrerar sig på sitt eget skolarbete.

Framåt tresnåret på eftermiddagen börjar viss oro byggas upp inom fröken då unge herrn fortfarande skriver på sin diskussion snarare än att ordna med annat småtjafs såsom att fixa referenserna och innehållsförteckningen såhär på sluttampen. Paret enas om att fröken ska korrekturläsa en sista gång klockan fem, så att unge herrn sedan i lugn och ro hinner skriva ut arbetet, gå ner till kiosken och köpa frimärke samt lägga brevet på lådan i god tid före hämtning klockan sex.

Klockan fyra känner sig fröken tvungen att kommentera på att unge herrn fortfarande inte har börjat med småtjafset och hur ska hon hinna korrekturläsa om en timme?

Kvart över fem tvingar fröken till sig datorn och börjar läsa, men upptäcker till sin fasa att innehållsförteckningen fortfarande är ofullständig.

Tjugofem minuter i sex skrivs arbetet ut, just som fröken upptäcker flera stavfel på en av sidorna. Stavfelssidan rättas och skrivs ut igen.

Tolv minuter i sex löper unge herrn ner mot torget med kuvertet i högsta hugg.

______________________________________________________

Alltså, jag vet att jag blir en gnällig morsa med fula horn i pannan när Tommy ska lämna in uppsatser. Men med detta scenario i åtanke, who can blame me?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0