Monday blues
Jag hann svänga in och läsa på min gamla mellanstadie-, högstadie- och kanske till och med gymnasie- (jag minns inte så noga) förälskelse Josefs blogg imorse och blev bedrövad.
Strömlidastugan i lågor.
Och jag blev så ledsen. Måndagmorgonen som började så bra med en pigg Malin när klockan ringde, en invägning som visade på minus sex kilo sen starten, god frukost och gott om tid tog en otrevlig vändning. Den som var så fin, Strömlidastugan där överst på det lilla berget.
Och samtidigt blir jag förvånad över att jag blir så berörd. Visst, nog har jag väl minnen från att ha åkt pulka nedför Strömlida, men det har ju lite att göra med själva stugan att göra. Och Storstrand, därifrån har jag ju då inga personliga minnen alls, har aldrig satt min fot där ens. Bara kört förbi och tyckt att det var en fin byggnad.
Kanske handlar min sorg mer om att Pite i och med bränderna inte är den idyll som jag vill att det ska vara. När gangstrarna raidar och skjuter som värst här i Götet har jag kunnat tänka att i Pite, där händer aldrig nåt hemskt.
Men det stämmer inte längre.
Strömlidastugan i lågor.
Och jag blev så ledsen. Måndagmorgonen som började så bra med en pigg Malin när klockan ringde, en invägning som visade på minus sex kilo sen starten, god frukost och gott om tid tog en otrevlig vändning. Den som var så fin, Strömlidastugan där överst på det lilla berget.
Och samtidigt blir jag förvånad över att jag blir så berörd. Visst, nog har jag väl minnen från att ha åkt pulka nedför Strömlida, men det har ju lite att göra med själva stugan att göra. Och Storstrand, därifrån har jag ju då inga personliga minnen alls, har aldrig satt min fot där ens. Bara kört förbi och tyckt att det var en fin byggnad.
Kanske handlar min sorg mer om att Pite i och med bränderna inte är den idyll som jag vill att det ska vara. När gangstrarna raidar och skjuter som värst här i Götet har jag kunnat tänka att i Pite, där händer aldrig nåt hemskt.
Men det stämmer inte längre.
Kommentarer
Trackback
