Vår vän Ali
Jag och Tommy gjorde för ett tag sedan något som jag är mycket stolt över. Vi anmälde oss till Flyktingguideprojektet, ett projekt ordnat av Göteborgs Stad dit svenskar och invandrare med intresse för integration kan anmäla sig. Man får fylla i lite om sig själv, ens boendesituation och fritidsintressen, sedan matchas svenskar och invandrare ihop utifrån olika faktorer såsom ålder, kön, geografiska lägen mm.
Vi blev igår uppringda och fick veta att vi hade fått en matchning i form av Ali, en ensamstående drygt trettioårig iranier som bott i Göteborg i ungefär ett år. Ett möte med denna Ali och vår koordinator bestämdes till tidigare i eftermiddag ute i Angered.
Både jag och Tommy var riktigt nervösa när vi åkte ut till Angered tidigare idag och jag skulle ljuga om jag inte sa att vi ångrade vår anmälan en del... Skulle vi verkligen passa ihop med denna Ali? Hur skulle han vara och blir det inte lite konstigt att vara hans guide när han är äldre än oss?
På flyktingenheten mötte vår koordinator oss, men några minuter efter tre hade Ali ännu inte kommit. Åh va skönt, han kanske inte kommer, sa jag till Tommy. Några minuter senare stiger dock en reslig, grann karl in genom dörren och presenterar sig som Ali. Jag hade inte föreställt mig att Ali skulle se så bra ut eller ge ett så trevligt intryck. Men det gjorde han och det kändes direkt att detta skulle bli bra!
Vi presenterades för varandra och bekantade oss och innan timmen var slut hade vi bestämt träff för fika till helgen.
Åh vad nöjd jag är med att vi anmälde oss ändå!
Vi blev igår uppringda och fick veta att vi hade fått en matchning i form av Ali, en ensamstående drygt trettioårig iranier som bott i Göteborg i ungefär ett år. Ett möte med denna Ali och vår koordinator bestämdes till tidigare i eftermiddag ute i Angered.
Både jag och Tommy var riktigt nervösa när vi åkte ut till Angered tidigare idag och jag skulle ljuga om jag inte sa att vi ångrade vår anmälan en del... Skulle vi verkligen passa ihop med denna Ali? Hur skulle han vara och blir det inte lite konstigt att vara hans guide när han är äldre än oss?
På flyktingenheten mötte vår koordinator oss, men några minuter efter tre hade Ali ännu inte kommit. Åh va skönt, han kanske inte kommer, sa jag till Tommy. Några minuter senare stiger dock en reslig, grann karl in genom dörren och presenterar sig som Ali. Jag hade inte föreställt mig att Ali skulle se så bra ut eller ge ett så trevligt intryck. Men det gjorde han och det kändes direkt att detta skulle bli bra!
Vi presenterades för varandra och bekantade oss och innan timmen var slut hade vi bestämt träff för fika till helgen.
Åh vad nöjd jag är med att vi anmälde oss ändå!
Kommentarer
Trackback
