Ordbajseri

Jag är så sjukt nervös att jag knappt kan tänka klart. Kan inte minnas att jag någonsin varit så nervös tidigare. Så har jag heller aldrig flugit rakt in i en pågående kolera-epidemi heller.

Blir nog inte så mycket mer bloggande här, utan de som vill fortsätta följa mina tankar får göra det på resdagboken.

Nödrop från frukostbordet

Snälla låt mig stanna hemma! Jag törs inte det här! Jag har inga vadarstövlar! Och inget koleravaccin! Kommer jag dö av kolera? Snälla låt mig få stanna hemma!

Vad som inte är ett gott liv är att kvällen innan avfärd sitta och förbanna att man inte tog kolera-vaccinet i tid. Nu när Hanoi är översvämmat och väntar kolera-epidemi.

Men lite cool får man ju känna sig när man får ställa sig den klassiska pest-eller-kolera-frågan på riktigt...

Att inte ta dukoral (vaccinet) innebär:
- att slippa risk för biverkningar av vaccinet (såsom kass mage på flyget)
- att jag slipper göra om mina väl strukturerade planer för morgondagen
- att jag slipper casha ut för vaccin man inte vet kommer hjälpa eller inte
- att jag kanske, med god handhygien och vettigt matintag, kan undvika kolera ändå
- att jag kanske dör av dehydrering

Att ta vaccinet innebär:
- att jag när jag sitter på en taskig toa i Hanoi och skiter inälvorna ur mig inte behöver gräma mig över att jag inte tog vaccinet
- att jag ändå inte är skyddad mot kolera de närmsta två veckorna (då smittorisken efter översvämningen lär vara som störst)
- att eventuellt få jobbiga biverkningar på flygresan

Pest eller kolera.
Go figure.

Det lutar för tillfället mot att jag inte tar det, så att jag kan stötta Madde som verkar ska ta vaccinet, när hon lider av biverkningarna och så att hon kan stötta mig när jag får kolera.

Ja se här sitter man vid datorn, äter frukost bestående av både filtallrik och salta kex med ost, funderar på hur översvämmat Hanoi egentligen är.

Det är ett gott liv.

Lördag