Manlighet

Vår klass är starkt segregerad med tydliga gruppbildningar som inte gärna umgås över gränserna. Längst bak på alla föreläsningar sitter machokillarna med keps och snus som jag inte kan tänka mig ska bli annat än ambulansmän. Varje gång vi har en manlig föreläsare hörs dessa machokillar av lite mer än vanligt, de skrattar lite högre åt skämten som föreläsaren pyser ur sig, ja ibland får jag till och med för mig att de applåderar extra engagerat efter manliga föreläsares föreläsningar. Detta stör min sinnesfrid, du milde tid; att de grabbar upp sig och ihop sig just när det är en manlig föreläsare, som det exempelvis var i eftermiddag. Då är skämten extra roliga och föreläsningen extra intressant.

Men idag insåg jag att jag, som oftast återfinns på någon bänkrad i mitten av salen, inte faller så långt ifrån trädet ändå. För även jag skrattar mer när det är manliga föreläsare. Och eftersom det ju inte kan vara något fel på mig, du milde tid, så måste det ju vara fel på föreläsarna. Att de manliga föreläsarna oftare är mer skämtsamma och easy-going än deras kvinnliga jämlikar (?). Och varför är vi kvinnor då på detta viset? Varför ska vi vara så förbannat tråkigt seriösa hela tiden?

Kommentarer
Postat av: Krajks

Så där har det varit på de flesta kurser jag har läst också, och jag har funderat lite över det. Kanske kan det vara så att det är stränga mamma-syndromet; kvinnan/mamman ska påminna om läxor och tandborstning medan mannen/pappan är den roliga som tar med ungarna bio eller spelar fotboll med dem. För om vi inte är allvarliga och skärpta så är det ingen som tar oss på allvar, männen kan kosta på sig att toka till det lite utan att folk för den skull tror att de är dumma i huvudet. Mycket idiotiskt.

2008-09-09 @ 20:55:58
URL: http://krajks.blogg.se/
Postat av: Krajks

Och tack för råden, syster Malin! Jag sitter och hinkar i mig apelsinjuice as we speak (write?). :D

2008-09-09 @ 20:56:41
URL: http://krajks.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0