Dagens fördom

Sjukgymnaster.

Alla ville de bli hurtiga personliga tränare till vältränade fotbollsspelare. Istället bedömer de hur många personer gamla faster Agda behöver hjälp av för att förflytta sig från sängen till rullstolen. Bittra, trots sin glättiga yta.

Inte var det utan att jag fick anstränga mig för att kväva min fnysning när min nya team-kollega berättade att sjukgymnasteriet inte alls var vad hon hade tänkt sig.

Trots att jag och Filip just hade bekännt att sjuksköterskeriet inte var vad vi trodde att det skulle vara.

Inte är jag något bättre alls. Jag kollade heller inte upp vad mitt nya yrke riktigt skulle innebära innan jag började läsa.

Ändå tycker jag så förtvivlat synd om de jag tror mig veta ska bli sjukgymnaster. De som har nästan lika många killar som tjejer vid borden i matsalen.

Stackars satar. Ni trodde ni skulle få glassa runt på gymmet. Välkommen till verkligheten.


Tur att jag i två veckor framöver ska lära mig att arbeta tillsammans med dessa sjukgymnaster. Så jag kan lära mig att de visst kan vara bra på sina jobb trots att de, precis som jag, inte visste vad de gav sig in på där för tre år sedan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0