Kniven vrids om

Min vän landar på Nôi Bâi på söndag eftermiddag. Jag har just ordnat så att Tuân plockar upp honom på flygplatsen och tar honom till hotellet.

Huga, vad jag har ont i hjärtat.

Det skulle ha varit jag. Jag borde ha varit där nu. Så här med facit i hand och en c-uppsats så gott som i hamn efter bara fyra veckor ångrar jag bittert att jag inte tog mig tid och pengar och åkte.

Hade jag vågat hoppa hade jag och Tuân slagit följe i hans vietnamesballadskrålande bil med det roliga tut-ljudet till Nôi Bâi på söndag och mött upp.

Om. Jag. Hade. Vågat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0