Vietnam 11: Närhet och distans

Ibland blir det sent när jag hänger på Family Hotel. Då ber de mig att sova över, och ska jag inte jobba tidigt nästa morgon stannar jag gärna. Inte så mycket för råttorna som springer omkring i rummet när man ska sova, men för de mysiga stunderna jag får med min lillasyster när vi egentligen borde sova men istället ligger tätt omslingrade och viskar om hemligheter och allmänheter.

Och jag tänker att det är ett annat sätt som jag är annorlunda på i Hanoi. Jag är inte en särskilt touchy-feely person i Sverige. Håller mig norrländskt distanserad till vänner och familj. En kram om året räcker väl.

I Hanoi sitter jag gärna med en vuxen vietnamestjej i famnen. Håller handen när vi går runt sjön. Går armkrok på kvällsmarknaden. Fingrar i varandras hår 24/7. Ger varandra minimassager emellan allt spring med turisterna.

Och visst mår man bättre av beröring och närkontakt. När lillasyster kröp ner under täcket tidigt i gryningen efter att ha tagit emot anländande turister med morgontåget från Sapa var det nästan lika bra som att skeda med honom en kylig vintermorgon på memoar.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0