Ordbajseri

De är roliga, vietnameserna. Det har ni kanske förstått att jag tycker vid detta laget.

De äter så konstiga saker. Igår var det födelsedagsmiddag för Huong. Hela familjen, inklusive febriga Malin som kom resande ända från Dong Da, samlades på bastmattan på golvet runt en hotpot. Och här slängdes det i grejer. Det var ananas och morötter och alla de olika sorters kål och nudlar och någon slags blodkorv omsluten av tarm och hela räkor och snäckor och bläckfiskar och spädgrisinälvor. Inte var det utan att det tog emot att svälja lite titt som tätt. Men svalde gjorde jag. Och lät dem lasta på mer och mer i min skål fastän jag blev både proppmätt och något orolig i magen av alla konstigheter. För att jag vill vara artig. Inte vill stöta mig med någon.

Idag bjöd jag på Oreo-kakor, sojamjölk, mandariner och crackers med helt vanlig skrattande-ko-ost. Kakor, mjölk och mandariner gick an för nya lillasyster. Men vid kexen tog det stopp. I think I cant eat that. Oh, ok. Are you allergic? No, I think I dont like. Utan att ens smaka sätter hon tvärstopp. För lite salta kex och helt vanlig ost. Okej om det åtminstone hade varit mögelost! Men helt vanlig, ganska smaklös skrattande-ko-ost? Som hon inte ens vågar smaka? Lustiga är vad de är.