Ordbajseri

Viet Nam News skriver idag om vietnamesiska universitetsstudenters behov av att bemästra så kallade Soft Skills, såsom exempelvis att kommunicera, vid sidan av sin akademiska utbildning. Tänk vilken himla tur att jag är här då för att föreläsa om just kommunikation!

Jag chattade med solfläckens bror Hung häromdagen. Han var lite nedslagen då han hade varit ute och letat efter jobb hela dagen men inte fått något napp. Han var besviken, för han hade blivit ombedd att genomföra IQ-test på flera av företagen och han hade inte fått så bra resultat. Jag försökte pigga upp honom dels genom att säga att om han övar lite kan han säkert bättra på sina resultat men framförallt hur puckade jag tyckte företagen var som gav honom IQ-test. Att det finns andra intelligenser och kvalitéer hos honom som arbetsgivaren borde vara mer intresserade av. Han förstod nog vad jag menade, men förklarade att det inte stämde med det vietnamesiska synsättet på kvalifikationer och intelligens.

Och jag märker det när jag ständigt får höra hur intelligenta vietnamesiska studenter är. Jag nickar och håller med, men funderar också över om det är allt de behöver vara? Ska det vara deras främsta tillgång? Som patient skulle jag nog hellre bli vårdad av en empatisk än en intelligent sjuksköterska? Om man inte kan få båda i samma paket alltså.