Vietnam 23: Händelser en onsdag

Jag såg en viting idag!

Ja, nu är ju det inte sådär jättesensationellt. Åker man in till Hoan Kiem, där de flesta hotellen ligger, så ser man dem i parti och minut. Men detta var i mitt egna hood, hon kom ut från "mitt" supermarket. Här växer vi inte på trän direkt, vi vitingar. Har väl sett några icke-vietnamesiska gästlärare på campus några gånger, men detta var den första jag såg ute på gatan. Och jag fick lite av en aha-upplevelse över varför jag blir så utstirrad när jag vandrar gatan fram. Vi ser verkligen konstiga ut. Hon stack ut. Så hade hon ändå inte knallblont hår, som en annan, utan diskretare brunt.

Jag stirrade på henne som vietnameserna stirrar på mig. Vad gör hon här? Var kommer hon ifrån? Bor hon här för en längre tid? Bor hon i närheten? Vill hon bli min kompis? Kanske är det precis det vietnameserna tänker när de stirrar ut mig. Kanske inte. Hon kastade en blick på mig och tittade sedan framåt igen. Inte alls lika fascinerad av mig som jag var av henne. Hon ville nog inte bli min kompis. Och det är okej. Alla andra dagar i veckan klarar jag mig utmärkt utan västerländskt sällskap. Men just idag hade det varit skönt att ha någon från min sida av världen att diskutera med.

Jag fortsatte min sökning efter nytt massageställe istället, då mitt och Maddes gamla ställe har blivit alldeles för hårdhänt. Hade spanat in ett från moppen som låg i grannskapet och såg rätt fräscht ut. Stor, öppen ingång med blåa, icke-neonlysande, skyltar. Såg inte så massage++ ut helt enkelt. Så jag stegade in och fick följa med några trappor upp.

Där väntade en ångbastu där jag helst inte ville röra någonting. Kanske bara blev nojig över vilka som suttit där innan mig. Sedan kom jag ut till massagerummet och massagebädden stod ställd mot väggen. Det är ju inte optimalt om man vill kunna gå runt bordet, tänkte jag. Inget hål i madrassen att stoppa ner fejjan i fanns det heller. Det här används nog inte primärt till massage, tänkte jag, när min massös började slumpmässigt massera mina muskler. Lite vad, lite arm, lite rumpa, lite nacke och sedan lite fot. Ingen ordning alls. Kändes inte som att helkroppsmassage var hennes primära arbetsuppgift, om vi säger som så. Därför blev det ruskigt spännande när hon hoppade upp och började gå på min rygg. Rullstol - here I come, hann jag tänka innan det knakade till högre än jag någonsin hört min egen kropp knaka mellan mina skulderblad. Jag gav ifrån mig ett skratt av ren lycka att jag fortfarande levde, med all känsel i behåll. Jag blev orolig varje gång hennes händer vandrade närmare gluteus maximus, men hon höll sig på banan. Hade jag varit kille hade det nog varit en annan sak. Hon gjorde en mycket lustig hårbottennmassage, som gick ut på att tvinna slingor av håret och sedan på något sätt snärta till. Kändes mycket lättsammare än när hon tog tag om min nacke och vred huvudet åt sidan och knakade till så att jag trodde att hela huvudet hade lossnat. Nytt glädjetjut över att jag fortfarande levde. Trots att jag långa stunder fick ligga på helspänn, antingen orolig för att massagen skulle ta en otrevlig vändning eller att hon skulle knäcka min rygg/nacke/valfritt annat ben i kroppen, var jag märkbart lättare i kroppen när jag betalade mina 40 kronor och stegade ut. Hur mycket det berodde på massagen kontra att ha en hel, frisk kropp kan man ju fundera på, dock.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0