Det var bara saker hon sa

För att försöka hitta ljus i mörkret...

Jag har i helgen vårdat en trevlig äldre man med hjärsviktsproblematik. Vi vätskade ur honom, han har gått ner 6 kilo på två dagar och vi har provat mängder med olika stödstrumpsmodeller för att passa hans väldigt långa och väldigt ödematösa ben. Det har i övrigt varit väldigt lugnt med mina patienter, varför jag kunnat ge dem mycket av min tid. När jag i eftermiddag tackade för mig prisade hjärtsviktsherren mig, ja inte långt ifrån, skyarna och tyckte att jag hade hjälpt honom så mycket.

På frukostfikat undrade en av sjuksköterskorna vilken termin jag går i och när hon fick hör att det är den sista svarade hon: ja, då är det därför du är så självgående.

Och jag visste inte vilket ben jag skulle stå på eller hur jag skulle kunna hålla masken. Herregud, ser de inte att jag bara är en student som ingenting kan? Som helst gömmer mig bakom min handledare Joakim? Som visserligen börjar få grepp om att sätta nålar och vilken tid vi rondar med läkarna, men absolut inte kan ett skvatt om sjuksköterskeriande?

Och där ligger han i sin säng och låter som att jag har skött om honom som en riktig sjuksköterska? Och hon tror att jag är självgående när jag i själva verket hänger Joakim i hasorna med frågor stup i kvarten?

Ja fåra, je vetta åssit.

Men jävlar vilken skådespelartalang jag måste vara. Man kanske skulle byta bana.

Kommentarer
Postat av: Claes

Bra skit Malla! Självförtroende för vinsten så är allt vunnet, skådespeleri är dessutom roligt.

2009-02-15 @ 21:09:50
URL: http://cowchasers.blogspot.com
Postat av: Anonym

Tack tbilling, det värmer.

2009-02-15 @ 22:59:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0