Måndagsångest

Jag fick stränga order av honom att inte "emoa ner mig med Winnerbäck - han är ändå överskattad"
Ändå är det just Winnerbäck jag lyssnar på denna förmiddag
Och jag kryper upp i fosterställning i soffan

Det gör så ont
Jag vet inte vem jag är utan honom
Vet inte vad jag ska mig till nu
Vad gör jag utan honom?

Och att gå till praktiken är så mycket svårare när man inte får komma hem till honom sen
När man inte får krypa in i hans famn och bli stark igen
Återfå tron på mig själv

Så istället kryper jag upp i fosterställning
Och låter mascaran färga mina kinder svarta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0