Ordbajseri

Jag ligger och slötittar på tv för första gången under jullovet. Och känner hur jag inte står ut. Kan inte titta på den här skiten. På ena kanalen får man se hur kungafamiljen har rest runt under året och kostat pengar i massor. På andra kanalen får man höra Cissi Elwin beklaga sig över att svensk film har fått så lite pengar förr om åren och hur hon nöjd hon är med att de svenska filmmakarna nu har fått mer pengar och kan göra bättre filmer.

Och jag vill bara gråta. Och banka en stor sten i huvudet på Cissi Elwin.

Film! Vilken jävla världslig sak! Snälla Cissi Elwin, förstå hur många sjuksköterskor du skulle kunna anställa till mitt viet-sjukhus för de där miljonerna. Hur många tuber Emla-kräm vi skulle kunna införskaffa, så att de stackars barnen inte behöver plågas så när de blir stuckna. Vi skulle kunna anställa en massa teachers, så att lekterapin kunde vara öppen hela dagen. Vi skulle kunna bygga ut stället så att de inte behöver ligga 2-3 ungar med föräldrar i varje säng. Ändå skulle vi ha đong över till att göra en massa bra vietnamesisk film.

Jag förstår att jag har blivit en hemskt tråkig människa. Som inte låter svenskar, västerlänningar klaga över någonting. Förutom hjärtesmärta. Det är det enda jag kan lyssna till och engagera mig i. Men i övrigt ger jag fan i om era datorer är för långsamma eller om ni har ätit för mycket julmat och gått upp 0,25 kilo eller om ni inte vet om ni ska köpa klänningen eller kjolen.