Black Strap Molasses

När Hasse Alfredsson berättar om äventyrliga resor och spelar en bit kallad Black Strap Molasses eller något liknande kommer jag att tänka på min och syster Ngas fartfyllda resa med en mer än vanligt galen minibusschaufför från hennes hem tillbaka till Hanoi. Jag tänker på försäljarkvinnan som kliver på när minibussen stannar för att betala vägtullar. Hon säljer godsaker, varm öl och cigaretter. Jag köper raffinerat socker i form av någon sorts kopia av Werthers karameller. Nga köper socker i sin naturliga form: bitar av sockerrör som man tuggar på tills de inte ger ifrån sig mer socker, då man spottar ut dem på bussgolvet. Innan hela minibussen fått de dom ville ha och varor och växel hade skickats fram och tillbaka hade kvinnan sålt för högst 10 svenska kronor och bussen hade hunnits färdas 1-2 mil. Kvinnan hoppade av för att gå hela vägen tillbaka till tullstationen och hoppa på nästa minibuss. Och nästa. Och nästa. Och nästa.

Det är ett hårt liv. Det är ett skönt perspektiv att ta till när man våndas för att jobba tre dagpass på raken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0