Den vita innerstaden

Jag åkte hem idag, för att för sjuhundrafemtielfte gången ungefär hämta saker till mitt nya hem. Det är både ledsamt och trivsamt. Det är så skönt att vi fortfarande är vänner och kan stötta varandra, det är tråkigt och konstigt att besöka mitt hem som inte längre är mitt hem.

En av de saker jag kommer på mig själv med att sakna mest med Brunnsbo är alla invandrare. Jag saknar de exotiska namnen på namnskyltarna i trapphuset. Jag saknar att höra tre olika språk pratas på den korta promenaden från ICA och hem. Jag saknar de trevliga invandrade kioskägarna som alltid bjuder på det där lilla extra, vare sig det är service eller en chokladbit. Jag saknar stojjet från barnen som spelar fotboll på gården. Jag saknar att höra även de blonda och blåögda barnen prata svenska med invandrartouch.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0