Kors i taket
Jag skrev igår ett mail till den virriga internationella koordinatorn på institutionen. Jag fick, hör och häpna, svar efter endast 5 timmar. Tidigare har det nog som kortast tagit fem veckor. Mail är inte det bästa sättet att kommunicera med henne. Att häcka utanför hennes kontor och fånga henne i farten på väg till något möte har hittills verkat vara det enda sättet att få kommunicera med henne.
Tydligen fångade jag henne i något av hennes bättre ögonblick, eftersom hon inte bara svarade snabbt utan även ville boka in mig för ett möte angående hur jag ska kunna arbeta som sjuksköterska i Vietnam och göra någon nytta. "Jag är så glad över att du vill engagera dig, Malin, och jag ska göra allt jag kan för att hjälpa dig." Nu ska vi inte dra på för stora växlar av "allt hon kan", men lite pirrar det i magen. Will I live my dream?
Tydligen fångade jag henne i något av hennes bättre ögonblick, eftersom hon inte bara svarade snabbt utan även ville boka in mig för ett möte angående hur jag ska kunna arbeta som sjuksköterska i Vietnam och göra någon nytta. "Jag är så glad över att du vill engagera dig, Malin, och jag ska göra allt jag kan för att hjälpa dig." Nu ska vi inte dra på för stora växlar av "allt hon kan", men lite pirrar det i magen. Will I live my dream?
Kommentarer
Trackback
