Dag 10.

När allt funkar och alla är glada är det underbart att bo så tätt inpå varandra. När det blir trubbel, blir det jobbigt.

 

Binh är ledsen. Hela hans aura lyser av ledsenhet och han sitter i mörkret i timmar och pratar i telefon med Huong, som är i Sa Pa. Jag kommer aldrig någonsin att försvara hustrumisshandel, men jag kan förstå att Huong kan vara svår att leva med ibland. Svår att kommunicera med i all sin uppvarvning.

 

Lillasyster Nga är också ledsen ikväll, trots att hon tidigare varit så glad för universitetsprovet. Hon vill inte säga varför, säger att det är huvudvärk, men jag känner igen slokande axlar och en purken underläpp.

 

Jag blir ledsen när jag inte förstår mig på dem och inte känner mig delaktig i deras gemenskap. När jag märker att de tycker att jag ställer för många frågor.

 

Jag ringer Giap, som alltid är glad. Inte heller han kan pigga upp mig. Han är så långt borta nu. 300 km är längre i Vietnam än i Sverige.

 

Så jag tar till mina filmer på datorn.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0