Ordbajseri

Jag har sovit i min egna säng för sista gången på ett tag.
Och drömt om hemska scenarion i Vietnam.
Mopedkrascher och elände.

Jag har tagit ut soporna.
Jag har diskat undan.
Renbäddat.
Packat väskan som alltid lyckas bli full trots att jag tänkte packa lätt.

SMSat lillasyster med ankomstinfo.
Fått en försäkran om att bli upphämtad på måndag.

Jag har späckat mig med glass och godis hela veckan.
Och nu senast lyxfrukost med Madde på Egg & Milk.
Redo för två veckors svält.

Och jag är redo.
Samtidigt som jag vill stanna hemma.

Min mor frågade oroligt tidigare i veckan om jag kommer att komma hem.
Och det kommer jag ju förstås att göra.
Jag har ju Pite-resa, examen och sommarjobb som väntar på mig.
Familj och vänner.

Men helt obefogad fråga är det inte.
Kanske blir detta början på ett långt äventyr.
Kanske trivs jag lika bra denna gång.
Kanske hittar jag en möjlighet att göra gott.

Det är nervöst.
Kanske blir det en life-changing experience.
Kanske börjar äventyret nu.