Inte döden, men nära nog

Tidigare idag satt jag på pedagogiska biblioteket och kände hur det drog kallt kring nacken. För andra gången för förmiddagen förbannade jag att jag glömde sjalen hemma denna den kallaste av kalla Göteborgshöstvinterdagar. Ack, lite förstod jag då att det var - om inte döden som svepte in i rummet - så åtminstone Svinis som flåsade mig i nacken.

Någon timme senare kände jag en molande värk i huvudet och upptäckte att jag hade börjat hosta på ett konstigt, torrt sätt. Utan slem men med en distinkt blodsmak. Och nog gjorde det allt lite ont i halsen på ett mysko, svullet sätt. Det är nog bäst att gå hem och låta detta bryta ut på riktigt, tänkte jag, men jag var ju så inne i ett sådant sällsynt flow med min PowerPoint-presentation att jag inte kunde med att avbryta.

Nu sitter jag med en varm dator i famnen, varmt chai-te i magen och värmande filtar från haka till tå och känner hur det börjar värka i lungor och rygg när jag andas för djupt.

Så bring it on, Svinis! Jag har aldrig haft ens en vanlig säsongsinfluensa, så jag tycker faktiskt att det ska bli ganska spännande. Hur sjuk kan man bli på en skala? Och hur mycket kommer jag att få ångra detta uttalande om någon dag?

Nåväl, hellre sjuk i Göteborg än i Hanoi i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0