Att ha ett flerdimensionellt yrke
Igår satt jag på café och intervjuade Arvid om kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten över en chai latte. Och när han berättade om det senaste på jobbet saknade jag det kliniska arbetet något enormt. Att vara nära patienter. Att få uppskattning från närstående. Att skämta med kollegorna. Att lära sig dra ut nya drän. Att ronda med flirtiga läkare. Att rapportera över patienter med spännande diagnoser. Rushen av att jobba i högt tempo 8 timmar i sträck. Att känna pulsen av att jobba på en akutmedicinsk avdelning. Att sitta på bänken i omklädningsrummet och pusta ut innan man orkar släpa sig hem och därmed känna sig som en i Greys Anatomy. Att ta de snabba besluten. Att känna att man hjälper människor. Att man får dem att må bättre. Att ge av sig själv och få tusenfalt tillbaka.
Inte så att jag helt ångrade vad jag håller på med nu, men en lite stickande känsla av att jag vill ju göra det där, jobba på avdelning, också!
Idag intervjuade jag min kombo Marie hemma vid köksbordet. Inte ens en slät kopp chai drack vi. Men det hon berättade fick mig att känna sån glädje och entusiasm över det jobb jag gör nu. Det är verkligen så spännande att ta del av andra människors upplevelser, att analysera det hon säger, se mönster i texten och kondensera, abstrahera och koda. Jag blev så full av inspiration inför mitt kommande projekt.
Och jag tänker att jag är en så lyckligt lottad liten gris. På många olika sätt, men just i denna stund över att jag valt ett så brett yrke som jag kan utöva i så många olika sammanhang.
Sedan att SKL idag meddelar att de har tänkt ta tillbaka vår välförtjänta löneförhöjning orkar vi inte bry oss i just denna glädjens dag. Men man undrar ju, varför är det alltid sjuksköterskorna som ska betala för vårdens budgetunderskott? Jag fattar ju att vi är många och att man därför kan spara mycket pengar genom att sänka våra löner bara lite. Men skulle man inte istället kunna sänka alla jävla landstingsdirektörer och sjukhusdirektörer och divisionschefer och stafettläkare och hyrläkares löner en bra bit istället? Nå, nu kanske jag brydde mig ändå, men va fan. Det är ju så sjukt. Vi är viktiga, vi är kunniga, vi är välutbildade. Varför ska vi behöva ta smällen för Sveriges ekonomiska kris bara för att vi är kvinnor? Jag blir så urbota arg.
Och jag som aldrig skulle bli en sån där sjuksköterska som gnällde över lönen...
Inte så att jag helt ångrade vad jag håller på med nu, men en lite stickande känsla av att jag vill ju göra det där, jobba på avdelning, också!
Idag intervjuade jag min kombo Marie hemma vid köksbordet. Inte ens en slät kopp chai drack vi. Men det hon berättade fick mig att känna sån glädje och entusiasm över det jobb jag gör nu. Det är verkligen så spännande att ta del av andra människors upplevelser, att analysera det hon säger, se mönster i texten och kondensera, abstrahera och koda. Jag blev så full av inspiration inför mitt kommande projekt.
Och jag tänker att jag är en så lyckligt lottad liten gris. På många olika sätt, men just i denna stund över att jag valt ett så brett yrke som jag kan utöva i så många olika sammanhang.
Sedan att SKL idag meddelar att de har tänkt ta tillbaka vår välförtjänta löneförhöjning orkar vi inte bry oss i just denna glädjens dag. Men man undrar ju, varför är det alltid sjuksköterskorna som ska betala för vårdens budgetunderskott? Jag fattar ju att vi är många och att man därför kan spara mycket pengar genom att sänka våra löner bara lite. Men skulle man inte istället kunna sänka alla jävla landstingsdirektörer och sjukhusdirektörer och divisionschefer och stafettläkare och hyrläkares löner en bra bit istället? Nå, nu kanske jag brydde mig ändå, men va fan. Det är ju så sjukt. Vi är viktiga, vi är kunniga, vi är välutbildade. Varför ska vi behöva ta smällen för Sveriges ekonomiska kris bara för att vi är kvinnor? Jag blir så urbota arg.
Och jag som aldrig skulle bli en sån där sjuksköterska som gnällde över lönen...
Kommentarer
Trackback
