Living the dream, baby!

Ibland tvingar jag mig själv att stanna upp mitt i all lektionsplanering, litteratursökning, skrivande av forskningsplan, stipendiesökande och bara le. Bara le. Jag lever min dröm. Jag gör verkligen det. Jag är på väg tillbaka till Vietnam, jag är på väg mot en karriär som forskare och jag har förbannat kul. Jag har ett antal människor på akademin som, trots redan tunga arbetsbelastningar, jobbar hårt för mig och min sak. För att de tror på det. För att de tycker att det är spännande. Det är mäktigt. Mäktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0