Ordbajseri

Som sjuksköterska tycker jag förstås att det är speciellt intressant att ta del av vietnamesernas sjukdomssyn.

Den första och främsta anledning till sjukdom är alltid, oh alltid; vädret, Det spelar ingen roll vad som är fel på en. Jag kan säga att jag har feber (em co sôt), att jag är lite trött (em met), att jag har ont i huvudet (em co dau dau), att jag är ledsen (em buon) eller att min mage är kass (beats me). Svaret jag får är i 99,9 gånger av de 100 fallen: It's the weather. I början blev jag provocerad av detta. Kände att jag inte blev tagen på allvar, utan kände mig som nån vekling som inte klarade av väderomslag. Numera har jag accepterat det som en naturlig följd när jag förklarar mina symtom.

En annan intressant upplevelse fick jag på countryside där pappan tydligen var sjuk. Inte så att jag märkte något, han putsade motorcykeln och slaktade fågeln utan tillstymmelse till hosta eller andra symtom. Men sjuk var han tydligen, han pekade på halsen när jag försökte fråga vad som var fel. Så han hade gått till apoteket och köpt ampicillin och någon annan vanlig antibiotika jag inte minns nu. I injektionsform. Och en kanyl, en spruta och ett gäng ampuller sterilt vatten. Kanylen och sprutan rengjorde han i halv varmt tevatten som stått i en termos halva dagen innan han blandade till antibiotikan, mixade de två sorterna i sprutan och injicerade det hela (6 ml) subkutant i sin ena överarm. Det var smärtsamt att se, kan jag lova.