Vietnam 36: Countryside

På countryside levs fortfarande det enkla livet som mer och mer försvinner i Hanoi. Man stiger upp när solen går upp och går och lägger sig när den går ned. Man dricker grönt te och pratar om livet. Man går in till grisarna när man behöver uträtta sina behov. De flesta cyklar, de lite mer välbärgade har moppar men bilar syns sällan till. Man sover på bastmattor i sängarna, med råttorna springande i taket ovanför sig. Man bor i enkla stenhus inredda med säng, altare, och bord för tedrickning. Äter gör man på bastmatta på golvet, eller i sängen.

Jag gillart. Även om jag känner mig lite obekväm med att kissa bland grisar och få kisskvätt på skorna. Och känner mig lite isolerad med min begränsade vietnamesiska och deras obefintliga engelska. Denna gången hade jag med mig Kiem, vars engelskakunskaper är väldigt begränsade, som tolk. Inte heller har han det naturligt omhändertagande sättet som lillasyster Nga. Inte utan att jag kände mig lite ensam ibland. Fyra dagar, tre nätter var såhär i efterhand kanske lite att ta i. Men när jag på tredje dagen började prata om att åka hem blev Kiem så ledsen i ögat att jag bara inte kunde med att åka i förväg, trots att vi innan vi åkte iväg hade bestämt att vi skulle stanna tre dagar, två nätter. Men det var innan Son kom hem tidigare från sitt countryside så att Kiem och Hoa kunde åka iväg till sitt countryside tidigare och vi åkte iväg på torsdag istället för fredag.

Hoa och Kiems tvååriga son bor på countryside med farföräldrarna medan Hoa och Kiem jobbar ihop pengar till familjen inne i stan. Så att de kanske kan bygga på en våning till deras 20 kvadratmeter stora stenhus. Eller dra in rinnande vatten, och bygga en toalett. Huset köpte Kiem för 80 miljoner dong, runt 35 000 kronor. Var han fått såna summor pengar ifrån förstår jag inte. På Family Hotel, där de jobbar för att lönen är bättre än på countryside, tjänar de 2 miljoner dong var per månad.



Tuan Anh, Kiem och Hoas son, snacksar lite före maten och jag dricker te och läser tidningen. En tidning som så fort jag läst klart revs upp till servetter att använda vid middagen. Tuan Anh sätter gärna i sig fyra-fem chips påsar innan varje måltid och därmed ingen riktig mat. Jag vet inte hur föräldrarna och farföräldrarna tänker riktigt, men de är så stolta över att ha en "Big Baby" att jag inte vågar ifrågasätta.



Happy New Year! Chuc Mung Nam Moi! Gott Nytt År! Enligt vietnamesisk sed, även om de vanligtvis gör det om 1,5 månad ungefär, åt jag, Kiem, Hoa och Kiems föräldrar en kyckling för att få lycka nästa år. Som vanligt åts allting på fågeln: skinn ben, och huvud. Sittande i sängen. Mys. Till tolvslaget hade Kiem övat in några svenska fraser och pratade med mor min när jag ringde det obligatoriska tolvslaget-samtalet. All in all, ett perfekt nyår.




Kiem fixar middag, anka. På samma ställe borstar han dagen efter tänderna och spottar i fiskdammen, varifrån vi senare äter fisken. Hoa och hennes svägerska styckar även dem på samma ställe upp lite kött och skär grönsaker. Detta är även samma ställe som Hoa tvättade kläder på, tidigare på dagen. Kiems pappa har flyttat sig några meter när han tappar ut blodet på en kyckling, förmodligen för att det var trångt om plats i köket/disken/toaletten/tvättstugan/duschen. Inger Öjerskogs ord om att hålla det sterila sterilt och det rena rent ringer i mina öron.



En fiskare på promenad på risfältet. Kiem och Hoas hus. Begravningsplats. Kiems föräldrars hus.



Mat mat mat. Precis som vi svenskar fokuserar vietnameserna på mat när de kommer samman till helger och högtider. PÅ lördagen var vi så många som åt hos Kiems föräldrar att vi fick sitta i båda sängarna samt på golvet. Hierarkiskt uppdelade på dem som drack mycket vin (äldre karlarna), de som bara smakade lite (äldre kvinnorna och yngre killarna samt en själv) och på golvet fick de barnpassande mammorna sitta. Inga konstigheter. Inget tjafs. Alla vet sin plats.



Det viktigaste för mig med att komma till countryside, var att se Ngas mamma. Som eftersom Nga är min syster, även är min mamma. Jag oroar mig för henne, nu när hon får sköta hela gården helt själv när yngsta brodern har flyttat ut för att plugga och pappan jobbar i norra Vietnam för att barnen ska kunna utblida sig. Precis som jag och Nga har ett speciellt band - som vi nog knappast förstår oss på själva - har även jag och Ngas mamma en speciell connection. Vi kan inte prata mer än de enkla fraser jag kan säga på vietnamesiska, men vi sitter tätt ihop och håller om varandra. Inte heller med Kiems farbror kunde jag prata utöver mina enkla vietfraser, men även med honom var det ett speciellt fint möte. Han spelade så fint på sitt instrument och jag kände hur glad han var över att jag var där. Och hur glad jag var över att jag var där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0