Ordbajseri

När jag slog följe med Son hem från dagens första engelskalektion (jag är så less mina engelskalektioner nu så jag kräks) berättade hon att hon hade träffat Kristina, den göteborgska sjuksköterskestudenten som stångas med Mr Binh denna terminen, förra veckan. Son var förvånad över att Kristina bor så långt ifrån skolan och föreslog att hon skulle bo här med mig istället. Och jag blev helt mållös. Jag förstår hur det i hennes värld är helt logiskt att om vi kommer från samma land och befinner oss så här långt hemifrån så slår vi självklart våra säckar ihop på 20 kvadratmeter, även om vi inte känner varandra sedan förut. Jag har ju två sängar och på så vis skulle ju även Kristina ha nära till skolan. Men för mig blir det bara nej nej nej, jag vill ha mitt rum ifred! Och jag försöker förklara för Son att jag förstår hur det med henne tankesätt verkar helt logiskt, men att jag tror att varken jag eller Kristina skulle länna oss helt bekväma med den lösningen. Jag antar att jag inte är riktigt så vietnamesisk ännu, hur mycket jag än försöker vara som dem.