Ordbajseri

En av de viktigaste sakerna Vietnam har lärt mig är att vara tacksam för allt jag har. Att verkligen uppskatta de där små sakerna som att kunna duscha i varmt vatten varje dag och att ha möjlighet till att göra stora val såsom att välja om jag ska bo i Asien eller Europa. Ibland glömmer jag bort det förstås och tycker synd om mig själv för att jag måste jobba fyra dagar på raken, och få en rejäl lön som jag lever gott på för det... Men ofta kommer jag ändå på mig själv i min självömkan och kan komma på bättre tankar.

Imorse gick jag till tandläkaren med spända axlar, rädd för hur ont det skulle göra att laga de där hålen och hur mycket det skulle kosta. Sedan tänkte jag på att Kiem aldrig varit till tandläkaren. Att han får dras med sina tänder tills de går sönder, gör alltför ont och får dras ut. Där är det inte tal om att fylla några små hål under bedövning inte, och absolut ingen subventionering från någon försäkringskassa.

Jag uppskattar verkligen att Vietnam har lärt mig detta. Det berikar mig på så många sätt. Inte bara för att jag kan ligga hos tandläkaren en tidig tisdag morgon och njuta medan tandläkaren borrar så det tjuter i mina käkar.