Ordbajseri

Idag hade vi äran att matas med information från en trevlig sjuksköterska som föreläste om oförklarlig bröstsmärta. Hon har nyss fått sin doktorshatt och i sin avhandling har hon tittat på hur vi sjuksköterskor ska bedriva omvårdnad kring dessa patienter, som alltför oftas negligeras och skickas hem med orden "var glad, du är kärnfrisk" trots att de har intensiva bröstsmärtor. Bland annat lade hon, med grund i sin kliniska bild, fram en hypotes om att dessa patienter oftast känner stor press på sig. De personer hon beskrev var inte nödvändigtvis stressade, men kände av olika anledningar press från olika håll; press att prestera på jobbet, invandrare som känner press att de bara måste lyckas i sitt nya land eller pressen man lägger på sig själv att vara duktig hela tiden. Det hittade verkligen hem hos mig - gick rätt in. Så dumt att, om vi nu bara har det här livet, ödsla tid och kraft på att pressa sig själv till den grad att man utvecklar ett psykiskt beteende till en somatisk sjukdom.

Man ska vara snäll med sig själv.

Först en varning. Detta recept är inte lämpligt för den som inte roas av att skära upp grönsaker:


Vegetarisk pyttipanna
Lagom mängd potatis, morötter, palsternacka, kålrot och rotselleri hackas upp i lagom stora kuber. Även gul lök hackas. Detta steks i smör/margarin, ska man lyssna på dietisten använder man det med rapsolja i. När allt fått gyllene färg och verkar ha en bra konsistens är det klart. Stek ett ägg, lägg upp lite rödbetor and its done. Bara att sprinkla hackad perilja (i mängder) på. Easy breezy. Vi med blodvärdesproblematik dricker såklart ett glas juice till för att suga i oss allt järn vi kan.

Oh the glory att ha någon som har nyckel till mitt innersta inre. Oh the glory att ha någon som känner mig så bra att det känns som att han är en del av mig.

Oh the agony när han har nyckeln i botten och, utan att inse dess konsekvenser, vrider den åt fel håll. Oh the agony när han rispar i mitt innersta inre.

Idag har varit en mycket gråtig dag. Men nu tror jag det vänder mot den ljusare sidan. Tommy tar sig upp ur gråt-sängen och spelar musiken som stämmer in precis på oss just nu:

Darling there will never be another
Coz I love you so
Don't ever leave me
Say you'll never go

I will always want you for me sweetheart
No matter what you do
Oh Carol
I'm so in love with you

Eftersom jag då och då får höra karriärsråd i kategorin " du som är så smart borde väl plugga till läkare, det skulle ju gå snabbt för dig att plugga upp dina betyg så du kom in på medicin, varför ska en sån som du bli sjuksköterska när du skulle kunna bli läkare" från människor jag bryr mig om och alltid blir lika irriterad, sårad och förnärmad men aldrig orkar eller vågar ge dem svar på tal kommer härmed ett litet förtydligande om sjuksköterskans yrkesroll.

Under vår treåriga utbildning läser vi till viss del biomedicin (såsom anatomi, fysiologi, patologi, farmakologi, mikrobiologi mm), detta för att exempelvis kunna förstå hur de läkemedel vi administerar fungerar eller kunna förklara för en patient hur denne bäst hanterar sin sjukdom. Vi är däremot inga experter inom medicin, utan det är läkarna. Tyngdpunkten i vår utbildning ligger istället på omvårdnaden, det är den vi får vår kandidatexamen i, och ska bli experter på. Sjuksköterskans ansvarsområde innefattar därmed bland mycket annat att etablera en sund relation till patienten, att kunna stötta och trösta patienten i sin sjukdom, förebyggande av sjukvårdsrelaterad ohälsa i form av exempelvis trycksår eller infektioner, försäkran om att patientens eventuella mediciner fungerar tillfredställande och att lägga upp vårdplaner för patienten. Man kan säga att sjuksköterskans fokus ligger på patienten, dess situation och omgivning medan läkarnas fokus ligger på sjukdomen och tillfrisknandet från den. Det viktiga här är att inse att sjuksköterskor och läkare fyller olika funktioner och är experter på olika saker. Genom att arbeta brevid varandra och tillsammans i team (som självklart också innefattar andra yrkeskategorier såsom exempelvis undersköterskor, arbetsterapeuter, dietister) ser vi till hela patientens upplevelse.

Jag tror att de som vill försöka påverka mig till att bli läkare, och många med dem, inte förstår skillnaden mellan läkares och sjuksköterskors yrkesroller. Kanske är det den aspekten av sjuksköterskeriet: att vi utför administrationen av de läkemedel läkaren ordinerar, som får människor att se oss sjuksköterskor som någon slags hjälpreda till läkarna. Kanske tror de att vi läser samma sak som läkarna, men mindre utav det då vår utbildning bara är treårig och därmed bara blir "halv-doktorer". Kanske tror de att vi sjuksköterskor är de som ville bli läkare men inte riktigt nådde ända fram, inte fick nog bra betyg för att ta oss in.

Jag vill bli sjuksköterska för att jag är fascinerad av hur kroppen fungerar och vad vi, med den medicinska kunskap läkare, sjuksköterskor, farmaceuter, sjukgymnaster besitter, kan åstadkomma. Än mer fascinerad är jag dock av den mer filosofiska sidan av sjukvården; omvårdnaden. Jag tycker det känns otroligt spännande att få lära mig hur jag åstadkommer ett bra möte med patienten, hur jag som sjuksköterska kan hjälpa patienten att finna hopp i en hopplös situation, hur man tar hand om närstående runt patienten på ett proffsigt sätt och tusen andra saker som hör omvårdnaden till. Än mer spännande känns det att snart få försöka omsätta all den kunskap jag har i praktiken.

Till de som tycker att jag är "för smart för att bli sjuksköterska" vill jag fråga varför de tror att man inte behöver vara smart för att bli sjuksköterska och varför de tror att det inte behövs smarta sjuksköterskor? Jag vill förklara för dem att jag inte vill plugga medicin därför att jag inte tycker att endast medicinen i sig kan ge mig den utmaning som jag istället får i mötet med och vården av patienterna. Jag vill visa dem all den spännande forskning, gjord inom omvårdnad av sjuksköterskor, som vi får ta del av för att få dem att förstå vilket otroligt intressant ämne omvårdnad är. Sedan vill jag fråga dem varför jag någonsin skulle vilja bli läkare när omvårdnad är det mest spännande jag vet.

Att fråga en sjuksköterska varför hon/han inte blir läkare iställer är lika dumt som att fråga en målare varför inte hon/han blir snickare istället.

Okej, det var inte så kul att skriva en blogg som ingen läser. Så nu testar vi public blogg igen. Ska försöka att inte vara så självkritisk och skrivkrampig denna gången.

Idag fick jag lära mig att tarmen är röd på insidan. Vilket ju är ganska logiskt om man tänker efter. Alla andra slemhinnor är ju röda. Men jag hade ändå fått för mig att den var gul.

Kommer hem efter min sköna höstsemester och möts av denna syn:

Jag som trodde att jag hade förberett mig på ett katastrofområde blev ändå chockad. Hur hanterar man detta? Hur ska vi kunna leva såhär i en månad? Diska i handfatet på toa? I duschen?

Jag vill bara sjunka ner under jorden och komma upp när allt är bra igen. Jag vill vara arg och tjurig och undra varför detta händer just oss, just nu. Varför blev just vår lägenhet drabbad av ett avbrutet rör några våningar upp?

Men det tänket tjänar ju liksom ingenting till. Man blir bara ännu surare och ännu bittrare.

Så jag försöker se det positiva istället. De har ju äntligen kommit igång med reparationerna i alla fall. Detta har vi ju väntat på i två månader. Idag har de dessutom gjort ett hål i golvet, så att vi kommer få ny matta i köket måste ju bara vara givet. Dessutom kommer vi att få reducerad hyra. Just den lägre hyran vet jag inte om den kommer göra så mycket från eller till, vi lär väl äta ganska mycket ute under denna månad. Får vi upptäcka Göteborgs kulinariska sidor också! Mindre sånt här i framtiden alltså:

Och mer sånt här:

Det ska väl gå det också...

Man kommer dit en fredag eftermiddag och stugan är kall. Inomhustermometern visar på ynka 10 grader. Man behåller mössa och handskar på. Bara att börja elda. Pappa hämtar in ved och slår igång en värmefläkt för att få upp temperaturen. I en timme eller så trängs alla framför brasan och inte mycket blir gjort. Men elden gör sitt jobb och efter en stund börjar vi tina upp på alla håll och kanter. Man lagar lunch och äter från udda porslin. Kokar kaffe på gammalt hederligt vis på plattan. Givetvis kokar det över nästan varje gång. Dricker kaffe och thé från fina koppar med 60tals mönster som jag gärna skulle ta med mig hem till Memoargatan men inte näns ta ifrån stugan, för det är ju där de hör hemma. På kvällen får man äta ostbågar och godis ur plastskålarna vi alltid har ätit gott ur på stugan. De vuxna dricker whiskey och kaffe men jag är nöjd bara jag får dricka flask-Trocadero från drickabacken. TVn står på men ingen tittar på den. En bror läser i en bok om flottningen av timmer på älven som brusar därutanför. En familj som umgås. En familj som får tid och ro att prata om det där som inte blir av att prata om annars. Om gamla tider, om hur farmor mådde i sin sjukdom och om pappas morfars vilda leverne. Om nya tider, om hur vi ska leva våra liv och om hur vi vill leva våra liv. Först när klockan har passerat midnatt för länge sen rundar vi av. Upptäcker att snön faller utanför fönstrena och får bråttom isäng för att kunna vakna tidigt. De som vill ha som varmast i sängkammaren sover på vindan där brasan har värmt upp luften i flera timmar. Jag sover i soffan och somnar lugnt till eldens sprakande. Efter en lagom sovmorgon väcks vi av barnet som frågar efter sin mamma. Ute har det blivit vinter och barnet är överförtjust, han minns inte att han lekte i snö även förra vintern. På sin pappas uppmaning hämtar han in en snöboll och lägger under mitt täcke. Dags att stiga upp. Men när jag sitter på toaletten gastar pappa om en björn i skogen 20 meter bort. Vi rusar till fönstrena fyllda av adrenalin och konstaterar efter en liten stund att det nog är en älg och älgkalv. Inte lika spännande och alla återgår till sitt. Men när vi några timmar senare har stuvat in oss och packning i bilen på väg till verkligheten igen ser vi i alla fall björnspår i nysnön på vägen.

Idag har jag:
*sovit ut ända till halv tio
*dammsugit och skurat hela läggan med lite hjälp från Tommy (som håller på med en hemtenta)
*ätit hemlagad frukost, lunch och middag
*promenerat till bäckebol och shoppat loss på Bauhaus och IKEA
*som vanligt sett ut som ett fån på bussen från IKEA med alldeles för mycket att bära
*skruvat ihop IKEA-varorna
*stuvat om i mina garderober
*renbäddat vår säng
*sett Sjukhuset och Roomservice

Jag är sjukt nöjd med mig själv. Tänk så mycket man får gjort när man inte fastnar framför datorn. I och för sig borde jag ju plugga också, men kommer inte in på GUs sidor och då är det ju lätt att just fastna framför datorn... Nåväl...