Ordbajseri

Alltså. Man tror ju att man är såhär open-minded och inte alls trångsynt, utan tycker att pappa-pappa-barn går lika bra som mamma-pappa-barn.

Ändå kommer man på sig själv med att vara på vippen att rätta till sin kvinnliga klasskompis, vi kan kalla henne Ambulans-Erika, när hon säger: Ja det är mycket med skolan, man vet inte hur man ska hinna med... Och jag menar, då har man ju ändå inte såhär fru och barn liksom...

Ja det är ju så man blir mörkrädd. För sig själv.

Det är när stormen rasar som värst därute som jag drömmer mig bort

Obs! Känsliga läsare varnas för osmickrande bilder av mig och min baby



Saker att älska med dessa bilder:
-hur otroligt tantig jag ser ut med glasögonen på näsan och nålen i högsta hugg
-hur härligt kladdigt allt blir av oljefärg, och hur svårt det är att få bort det
-hur fin vår läshörna blev till slut

Och innan någon ens vågar yppa något om att tygen eventuellt hänger något snett; förstå vilket arbete det var med att få de där nedrans tygstyckena att hänga rakt!
Först ska man sy tyget, som var ungefär 1,5x2,4 m stort, rakt. Sedan ska listen som tyget är fäst i sättas upp rakt. För detta gäller det att hålen blir iborrade raka, vilket var lättare sagt än gjort då halva laget är pygmé och inte når att hålla vattenpasset nog högt upp. Att lita på att taket ska vara rakt är inte att rekommendera! Till sist ska då tyget fästas rakt på listen. Så kom nu inte och säg...

I could live with that

Hallå därute i bloggosfären! Kan nån säga mig hur man gör "skolans pannkaka"? En sådan där ca 2 cm tjock och kompakt pannkaka som smakade ljuvligt på fredagsluncherna med lite sylt och smör till?

Vad ska man ha för proportioner och vilken värme och var i ugnen?

För varje gång jag försöker blir det, ja pannkaka, av alltihop.

Jag stod och fönade mitt hår i omklädningsrummet på Valhallabadet imorse. Bakom mig stod en liten asiatkvinna och stirrade på mig. Inga konstigheter med det tänkte jag, då mina fördomar om asiater i allmänhet är att de är stirriga. Fick till frissan ganska bra om jag får säga det själv och vände om för att gå tillbaka till mitt skåp när asiatkvinnan tar några steg mot mig

-Excuse me
-Yes, säger jag och försöker avgöra om det är duschrummet eller poolen hon inte hittar till
-Where do you klippa your hair?
-Oh! It's not here in Göteborg, it's in the north of Sweden, in Piteå.
-Oh... It's so nice!

Säger den lilla kvinnan och tvinnar en av mina hårlockar runt hennes ena finger.

Åh, Miss Li!

"Oh it started
 just like love should
I stole him from my best friend"

Jag hann svänga in och läsa på min gamla mellanstadie-, högstadie- och kanske till och med gymnasie- (jag minns inte så noga) förälskelse Josefs blogg imorse och blev bedrövad.

Strömlidastugan i lågor.

Och jag blev så ledsen. Måndagmorgonen som började så bra med en pigg Malin när klockan ringde, en invägning som visade på minus sex kilo sen starten, god frukost och gott om tid tog en otrevlig vändning. Den som var så fin, Strömlidastugan där överst på det lilla berget.

Och samtidigt blir jag förvånad över att jag blir så berörd. Visst, nog har jag väl minnen från att ha åkt pulka nedför Strömlida, men det har ju lite att göra med själva stugan att göra. Och Storstrand, därifrån har jag ju då inga personliga minnen alls, har aldrig satt min fot där ens. Bara kört förbi och tyckt att det var en fin byggnad.

Kanske handlar min sorg mer om att Pite i och med bränderna inte är den idyll som jag vill att det ska vara. När gangstrarna raidar och skjuter som värst här i Götet har jag kunnat tänka att i Pite, där händer aldrig nåt hemskt.

Men det stämmer inte längre.

Jag såg Vårt dagliga bröd igår. Det borde du också göra.

Bakom det dolda numret gömde sig Anders på Bussgods Göteborg och bakom Anders på Bussgods Göteborg gömde sig veckans andra fina fåtöljinköp



Fyndad på Reprisen i Öjebyn för bara 70 pix, som i och för sig blev några kronor till med fraktkostnad till Memoargatan. Jag är ändå nöjd.

Visst har vi lovat att i år försöka köpa det mesta ekologiskt fastän vi är fattiga studenter. Men när ekogurka kostar 44,90/kg och "vanlig" kostar 24,90/kg, så som det var på Coop igår, då kan man väl ändå inte väntas handla ekologiskt? Eller?

Jag ser er flera gånger i veckan i omklädningsrummet. Ni tar, ofta med stor möda, på er hemskt avancerade bodys som ska hålla in och puta ut på de rätta ställena. Jag ser er lägga på puder i mändger för att täppa igen rynkorna i era fina ansikten. Pigga ögon ordnar ni genom att lägga på ett rikligt lager ögonskugga i någon 'fräsch' färg som klarblå eller mintgrön.

Jag har förstått att ni tar till dessa metoder för att se något yngre ut, och det är väl helt okej. Men låt mig få komma med ett ödmjukt litet råd. Ska vi säga, en mirakelmetod för att lyfta av årtionden från er ålder. På tre sekunder.

Snälla tanter, hellre än att dra på med en hel puderdosa per dag eller använda de där hemska klädesplaggen som ger er fula röda märken både här och där.

Sluta bara upp med att ha era halsband utanpå era fina polotröjor. För, jag lovar er, där har ni en större tantvarning än rynkor och putande magar tillsammans.

Mansgrisar kommer och går, men feminismen består

Birgitta Ohlsson, fp

Jag har idag haft inte mindre än fyra (4!) obesvarade samtal från "Dolt nummer". Jag är så nyfiiiiiiiiiiiken!

Att frakta hem den här fina fåtöljen


från Linnéstaden ikväll, via både spårvagn och buss, var exempelvis en baggis.

Till exempel såg Tommy såhär avslappnad ut:

"Vi har fått en konstig ko, med konstiga små horn...."

_________________________________________

Följande scenario utspelar sig:

Unge herr Åkesson ska lämna in sin B-uppsats i historia måndagen den 7e januari.

När unge herr Åkesson kollar posten på söndagen upptäcker han att man även kan lämna in uppsatsen via vanlig post, med poststämpel den 7e januari. Jackpot, tänker han, där vinner jag ju 5-6 timmar jämfört med att lämna den i examinatorns hand på skolan klockan 12.

Söndag kväll gör unge herr Åkesson en så kallad all-nighter och sliter sitt hår med uppsatsen ända till fem på morgonen, lägger sig sedan för att stiga upp redan nio på måndag morgon.

Måndag förmiddag är allt fortfarande lugnt, unge herrn sitter framför datorn och fröken Henriksson sitter lugnt i sin fåtölj och koncentrerar sig på sitt eget skolarbete.

Framåt tresnåret på eftermiddagen börjar viss oro byggas upp inom fröken då unge herrn fortfarande skriver på sin diskussion snarare än att ordna med annat småtjafs såsom att fixa referenserna och innehållsförteckningen såhär på sluttampen. Paret enas om att fröken ska korrekturläsa en sista gång klockan fem, så att unge herrn sedan i lugn och ro hinner skriva ut arbetet, gå ner till kiosken och köpa frimärke samt lägga brevet på lådan i god tid före hämtning klockan sex.

Klockan fyra känner sig fröken tvungen att kommentera på att unge herrn fortfarande inte har börjat med småtjafset och hur ska hon hinna korrekturläsa om en timme?

Kvart över fem tvingar fröken till sig datorn och börjar läsa, men upptäcker till sin fasa att innehållsförteckningen fortfarande är ofullständig.

Tjugofem minuter i sex skrivs arbetet ut, just som fröken upptäcker flera stavfel på en av sidorna. Stavfelssidan rättas och skrivs ut igen.

Tolv minuter i sex löper unge herrn ner mot torget med kuvertet i högsta hugg.

______________________________________________________

Alltså, jag vet att jag blir en gnällig morsa med fula horn i pannan när Tommy ska lämna in uppsatser. Men med detta scenario i åtanke, who can blame me?

Vilket jävla fult ord bästa är egentligen

Det bästa med att plugga så det ryker ur öronen en hel dag är att man får unna sig eftermiddagsfika.



Ur bästa julklappen, en rykande fin thékanna, rättvisemärkt och allt.
Och mammas drömtårta till det. Den käraste vännen bredvid sig.

Ibland är pluggdagarna de bästa dagarna.

Vi är tillbaka hemma i vårt egna hem. Som är precis så livat och stökigt som vi själv väljer att ha det. Och vi har haft ett underbart jullov. Med god mat och goda familjer och vänner. Trevligt jobb och fina kollegor. Men nu är vi hemma.

Och det är underbart.

I Pite glömde vi bort varandra lite. Tappade bort vår kärlek nånstans mellan Lindgatan och Jacobs väg. Inget dramatiskt, vi visste båda att det skulle ordna sig när vi kom hem igen, men just då var det så mycket med jobb, träffa vänner och umgås med familjen att vi lade varandra på is.

Smart grej.

För nu är vi hemma igen. Tokiga av längtan efter varandra och kan inte hålla oss många minuter mellan kyssarna. Nyförälskade helt enkelt. Dessutom i en lägenhet som ännu inte hämtat sig från att ha haft avslagna element i två och en halv vecka. Så det är tjocksockar, filtar och tända ljus överallt. Och kyssar och hångel. Loves it.

Göteborg välkomnar oss visserligen med snöhögar och plogkarmar. Men också regn.


Göteborg för helvete!!

Fikade med en gammal härlig vän på favvostället Kroko. Så skönt med människor som peppar en när man berättar om sina drömmar och visioner. Jag berättade om mina planer på att bli skolsköterska eller barnmorska på ungdomsmottagning. Hur härligt som helst att få peppning och att höra att hon tycker att jag skulle passa som det med mitt sätt att ta människor och att hon gladeligen skulle skicka sina ungar till mig.

Det finns för många hackspettar och nej-sägare här i världen. Vi borde vara bättre på att peppa varandra. Ska lägga till det på min visionslista inför 2008.

Hur lätt är det att gå till jobbet när man har världens förmodligen sötaste tvååring som drar i en och säger Malin jobba näää och Malin stanna Abbe då?

Vi spelar Alfapet igen, som jag minns att vi alltid gjorde då - förut. Vi pratar om allt möjligt. Ytligt skvaller och tunga, tråkiga saker. Vi har varit borta ifrån varann länge. Men lika lätt och snabbt som det en gång gick att glida isär, lika lätt var det tydligen att hitta tillbaka till varandra igen.

Jag är lycklig över min nygamla vän.

Förväntningar inför det nya året:

...att vi ska kunna hålla vårt nyårslöfte och handla så mycket vi kan ekologiskt
...att jag ska nå mitt viktmål
...att jag, några klasskompisar och förhoppningsvis också Tommy kommer oss iväg till Vietnam
...att Albin ska få ett välmående syskon och behålla sin välmående mor i samma skick
...att pappa finner sig och börjar trivas i sin nya situation
...att mina praktikplatser blir givande och att jag hittar ett bra sommarjobb

och fred på jorden.

Som de tornedalska män de är redde de ut tjafset i bastun och nyårsafton blev, efter mina krav å barnens vägnar, så gott som alkoholfri.