My safe haven

Det stör min sinnesfrid, du milde tid, att någon fattas i Pite. Att hon bara har försvunnit. Att hon körde till Gällivare och gick upp i rök.

Det passar inte in i min naiva bild av Piteå som platsen där inget ont någonsin händer någon. Där jag ska kunna släppa ut mina ungar vind för våg utan att behöva oroa mig för fula gubbar eller Naser-ligan.

Jag kollar text-tv, NSD, PT, Aftonbladet flera gånger per dag i hopp om att de ska ha hittat henne välbehållen. För sånt här får ju inte hända i PIte, i Norrbotten. Det händer i Stockholm, i värsta fall också i Göteborg. Men inte i Pite.


Kommentarer
Postat av: Krajks

Jag känner -precis- likadant.

2008-09-18 @ 12:15:57
Postat av: Lina

Som ja skratta åt GW. Citat "Att hon blivit utsatt för ett brott, mitt på dagen, i norrland, det är ändå itne troligt." Slut citat. Man lever skyddat här uppe. Älska Norrland!!

Själv har ja varken gått 30 mil kungsled eller någon överlevnads kurs. Har dock svårt att tro att ja skulle gå vilse på rastplatsen för det. Fatar inte vad det har me saken å göra...

2008-09-18 @ 16:39:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0