Dag 2. Lövtorp till Kuala Lumpur

För mycket tid att vara nervös på, för lite tid att leka med barnen på morgonen.


Bror säger att det är den bästa känslan att vara på väg till flygplatsen, men idag känner jag det inte. Vet inte varför. Är jag för nervös, tycker jag inte att det ska bli kul, vet jag inte vad jag ska göra i Hanoi?


Väl installerad i mitt säte lyckas jag skrämma iväg en sur amerikan till andra sidan gången och får två säten för mig själv och mina tankar. Drömmer om min storslagna ankomst till Hanoi. Funderar på om jag kommer att hitta någon att bli gammal med. Och var jag i sådana fall hittar honom. Förbannar att jag glömde ta med mig öronproppar och tänker att det är en sak Madde aldrig hade missat. Blir serverad jordnötter, trodde inte de vågade sig på sådant på flygplanen längre. Kanske får man göra en sjuksköterskeinsats? Läser Expressen och försöker klura ut vem den där Dawit Isaak är egentligen. Finner inga svar. Och ingen sjuksköterskeinsats blir det heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0