Ordbajseri

Ha! Där fick ni allt er beskärda del av vietnamestecken! Lễ cưới betyder bröllop och där var jag idag! Det var del två av ceremonin för dr Chanhs son och blivande svärdotter. Förlovningen var jag ju på för nån vecka sen, om ni minns. Där första vigseln helt plötsligt tog plats, pga brudens ålder. Eller var det kanske på grund av vad dr Chanh avslöjade för mig idag, att han ska bli farfar? Annars är det ju grymt snabbt jobbat från förlovningen och till nu. Vågade inte fråga vidare idag, men ska förhöra mig närmare över nån lunch i veckan.

Dr Chanh är skön, det känns som att jag kan fråga vad som helst. Som till exempel att han redan vet att han ska bli farfar, trots att bröllopet var idag. Sex före äktenskapet är ju ett big no-no i Vietnam. Ibland berättar han så öppet om konstigheter i den vietnamesiska kulturen att jag blir generad. Som när han förklarade för mig varför det finns så många "Nha Nghi", små budgethotell, i Hanoi. Dit går man efter lunchen med sin älskare eller älskarinna och hyr rum per timme. Inga konstigheter, tyckte han. Själv blev jag inte bara lite generad av att få det jag egentligen redan visste berättat för mig rakt upp och ned, vilket bara gjorde det roligare tyckte Chanh. Det är numera hans favorithistoria att dra upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang och mina kinder blir alltid lika blossande röda.

Men, tillbaka till bröllopet. Det var, precis som förra gången, snabbt avklarat.

Mina kollegor har varit svåra att få tag på i veckan, alla har varit upptagna med att förbereda för bröllopet. Det har varit tomt på fakulteten, för alla har hängt hos dr Chanh och fixat och donat. Och idag var de alla fint uppklädda och stylade, men tog inte del i själva bröllopet, utan servade istället gästerna. Som vore det den naturligaste saken i världen, att man skulle hjälpa till att ordna chefens son bröllop och sedan ta hand om alla gästerna.

Jag blev, som vanligt, placerad bland de höga herrarna. Chefer och professorer och överläkare. Trist att de inte pratade engelska bara. Men, svensk som jag är, reder jag mig själv ganska bra. Det var ju kul att bara sitta och titta på hela spektaklet.

Jag kom dit halv elva, för dr Chanh ville att jag skulle finnas på plats när de "riktiga" gästerna anlände runt elva. Då stod brudparet och deras respektive familjer vid dörren redo att hälsa gästerna välkomna. Vi lärare från fakulteten stod mittemot och vaktade den stora lådan där kuverten lades i.

Ja, för i Vietnam ger man ju inte bröllopspresenter, utan istället pengar i ett kuvert. Olika mycket beroende på hur nära man står brudparet. Vill man ha lite extra tjänster från exempelvis dr Chanh i egenskap av Head of Faculty kanske man lägger i några hundra dollar extra. Jag blev instruerad att ge 500 000, två hundra kronor ungefär, och gjorde som jag blev tillsagd. Dock gjorde jag missen att köpa ett kort och kuvert, vilket gjorde att kuvertet var för stort för att gå ner i lådan. Ett helt vanligt vitt kuvert, utan något kort i, skulle det ha varit. Jaja, jag lär mig till nästa gång.

Binh, Per Linnés hatobjekt nummer ett som jag ännu inte haft några problem med, fick en blomma i kavajfickan och fick därmed låtsas att det var jag och han som skulle gifta oss. Lite roar små.



Bruden var så vacker att jag inte kunde ta ögonen ifrån henne. Jag tycker bara att det är så synd att de ska vilja vara så vita och sminkar sig så till den milda grad. I mina ögon hade hon varit ännu vackrare om hon hade behållit sin egna hudfärg. Men vitt ska det vara, både på bruden och brudgummen. Alla bröllopsfoton man ser är gärna lite överexponerade så att brudparet ser ännu vitare ut, förutom sminkningen de redan har.

Här marscherar brudparet in. Sa jag att bruden var vacker?

Vi andra åt mat. I mängder. Det är ju det som är det viktiga. En hel firre la de upp på bordet. Inga konstigheter. Och hela friterade räkor, eller vad de är. Som man äter hela, som de är, med skal och allt på. Huvud och allt. Jag, som inte gillar skaldjur egentligen, tycker nästan de är godare så. Så blir det lite kras och fras.



Medan vi andra åt pågick det tydligen en bröllopsceremoni där i periferin. Kanske byttes det ringar, i så fall var jag nog upptagen med att tugga på det där skaldjuret just då. Dr Chanh höll i alla fall tal. Det var fint, jag förstod "Xin Cam On" och "Chuc Xe Khoe". Tack så mycket och framtida hälsa.



De andra var inte så intresserade av att lyssna, de pratade med varandra istället och åt den goda maten. Champagne hälldes också upp i en klassisk glaspyramid, sedan tog brudparet och föräldrarna var sitt glas och gick runt och skålade med varendaste gäst. Vi var väl en 500 stycken eller nåt sånt. Därefter gick de och ställde sig vid dörren igen, utan att själva ens ha smakat den goda maten, och det var dags att bryta upp. Klockan tolv tackade jag för mig, då hade de flesta redan gått, och susade hem igen på moppen.