Vietnam 43: Dagverke
Jag vaknade ur min sömn, djup som döden efter en hostig och snorig vaknatt natten innan, av att klockan obarmhärtigt ringde kvart i åtta. Jag försökte mig på att hämta upp en jetlaggad GU-student som sov lika djupt som jag gjorde en timme innan, det förstår ni ju hur bra det gick, så jag åkte förbi Café Smile och köpte Pain au Chocolates istället innan jag fortsatte hem till Nga där det vankades matlagning och -intag. Scnitzel, kokta grönsaker och typisk vietnamesisk sallad med rotsaker, rå vitlök och chili - underbart gott.
När jag några timmar senare satt på Family Hotel och väntade på att Kiem skulle få tid att åka iväg och hjälpa mig byta batteri på moppen eller att Nga skulle få tid att gå och klippa sig med mig dök det upp någon random turist och frågade efter pannkakor. Efter att ha uträttat båda ärendena och dessutom sovit lite middag var det just pannkakor jag ville ha - så pannkakor fick det bli!
Tänkte att det skulle vara ett eländes elände att få fram ingredienserna men efter att ha sorterat ut sojamjölk, rismjölk, chokladmjölk, jordgubbsmjölk och vaniljmjölk hittade jag vanlig färsk ko-mjölk. Mjöl är ingenting vietnameser har hemma till vardags, men det var ju inte längre bort än närmaste trottoarkiosk. Ägg finns i fler varianter än man skulle önska, inklusive den variant där det ligger ett riktigt fågelfoster inuti, och utgjorde inget hinder. Till och med nutella grävdes fram ur gömmorna på hotellet efter besök i otaliga trottoarkiosker och många suckar från lillasyster Nga. Har för mig att jag såg samma, förmodligen kvarglömd av turister, burk Nutella ligga uppe i tvättstugan när jag var här senast.
Jordgubbarna tvättades, som all annan frukt och grönsaker, inne på golvet i den alls icke fräscha toaletten. Inga konstigheter. Och lillasyster plockade fram rätta sortens ägg. Att vispa smeten jämn med en gaffel var inte helt lätt, men ändå lättare än att steka plättarna i den buckligaste stekpannan som någonsin skådats. Jag kan ju inte ens steka plättar hemma. Det var ju hans uppgift. Men efter sedvanligt missöde med första plätten blev de riktigt bra ändå. Och jag tänkte, att jag klarar mig själv nu.
Jag slavade i köket och levererade plättar på löpande band till tveksamma men nyfikna vietnameser och vidunderligt snygga australiensare, som jag bad lillasyster ta kort på. Det här är vad hon kom tillbaka med. Och det här är våra nya frisyrer förresten.
Malin! vad trevligt med besök hemifrån,glöm inte be dom utnyttja alla extrakilona i bagage till en massa goa grejer.
Du e så duktigt till att prova konstiga ät-saker och andra saker som tex förbereda maten på toa. När man själv blivit bjuden på sheep-balls eller rider på den anorektiska hästen farligt nära kanten till stupet så tänker ja alltid " men dom gör ju det hela tiden, å dom lever juh = det kan alltså inte vara SÅ farligt..." vad är ditt knep? kram från syster lu
Det är av yttersta vikt att du lär dina vietnamesiska vänner skillnaden mellan plätta och pannkaka, innan någon kolonial söderlänning med felaktiga gastronomiska kunskaper hinner före. Dags att koka palt snart kanske? =)
Anna: jag tänker precis som du: att kan de, så kan jag! Och skulle jag nu bli magsjuk/liggande i gipsvagga några veckor så har jag större reserver att ta ifrån än vad de har...
Martin: Åååh palt! Där sa du allt nåt! Jag kastar mig genast på telefonen för att försöka få M&P (som just är på väg in i planet på Kallax) att ta med sig en burk lingonsylt, det borde väl finnas att köpa på Arlanda? No worries, jag är strängt pedagogisk när jag förklarar skillnaden mellan plättar och pannkakor! "In sweden we call this a plätt!"
