Vietnam 46: Väntans tider

Inget är som väntans tider, huh? Jag har blivit grymme irri på mina vänner idag för att de inte har vett att uppdatera sina bloggar oftare så att jag hade någon förströelse medan minuterna släpar sig fram tills mamma och pappa kommer. Därför matar jag på med inlägg idag skulle det möjligen sitta någon annan stackars sate nånstans som är i desperat av tidsfördriv. Kanske lite för att jag själv ska ha något tidsfördriv också.

Jag önskar att hela min familj och alla mina vänner skulle ha möjlighet att komma hit och få se min vardag och de vietnameser som jag håller så nära mitt hjärta. Eftersom det inte är möjligt tänkte jag ladda upp lite bilder för er som inte kan komma hit så att ni också kan se lite av hur jag bor och de människor jag möter varje dag.

Här är min gata: Pho Ton That Tung, en liten ganska lugn gata där människorna som har affärerna och caféerna efter gatan har vant sig vid den blonda tjejen som då och då rör sig på trottoaren och slutat vända sig om och stirra. Nån gång händer det att någon utomsocknes moppetaxiförare har förvirrat sig till vår kvarter och får för sig att ropa "Hello Moto" efter mig men då får han snabbt höra av de andra förarna att den där tjejen är det ingen idé att ropa efter, hon "thich di bo" - gillar att gå - och om hon ska nånstans längre bort så har hon egen moppe. Missa förresten inte killen som transporterar en typ tvåtusenlitersvattenbehållare på moppen till vänster på bilden.


Här är Dai Hoc Y Ha Noi, Hanoi Medical University. Det är fina, gamla fransk-koloni-stil hus på området. Lummigt och mysigt. Andra bilden visar den palmkantade allé min fakultet ligger vid.



Om man är fattig student och inte vill köpa en dagstidning - kostar 2 kr - kan man på campus läsa flera av de stora dagstidningarna i denna glasmonter. Så briljant! I dessa dormitories bor de studenter som har lyxen att bo på campus.



Detta är anh (storebror) Binh, som tillsammans med anh Toan vaktar min - och sisådär 500 andra - moppar, bjuder mig på thé och solrosfrön, retas på vietnamesiska jag inte förstår men framförallt lär mig en massa vietnamesiska då deras engelska sträcker sig till ungefär Hello och Bye bye.



Här är bambatanterna och bambakillen som flera gånger i veckan serverar mig skolbespisningsmat till billig penning, alltid lastar på mer mat än jag vill ha och dessutom kommer med potatis till efterrätt.



Detta är Nha Khach Dai Hoc Y, där jag bor på fjärde våningen. Bilder från mitt rum har ni i arkivet från november, om ni missade det. Vad än jag vill ha hjälp med ordnar föreståndaren anh Trung, bara vi kan lyckas kommunicera det mellan oss då heller inte han pratar någon som helst engelska.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0