Vietnam 65: Det är inte rättvist!

Jag tänkte på det första gången för nästan ett år sedan nu, när en kompis bror frågade mig om jag hade haft svårt att få visum när jag åkte till USA och jag skamset fick svara att det inte hade varit några problem. Att det aldrig varit några problem för mig att få visum till något alls av de länder jag besökt. Jag tänkte det då. Att det inte är rättvist. Kompisens brorsa hade turen att komma från en något sånär rik familj och skulle med några års arbete kunna få ihop till flygbiljett till USA och hälsa på sina kusiner. Det var hans dröm. Inte många vietnameser kommer ens i närheten av att kunna uppfylla en sådan dröm, med en månadslön på 500-2500 svenska kronor. Men kompisens brorsa hade det som sagt lite bättre ställt, och skulle kunna få ihop de där pengarna. Men så var det ju det där med visum. Så svårt att få, även om man är något sånär rik vietnames. Och jag tänkte det då. Det är fan inte rättvist. Att vi stänger ute dem från våra länder men själva åker vi och turistar i deras och prutar ner deras tvåkronorsbaguetter och exploaterar deras strandremsor med flashiga hotell. Utan att ha några som helst problem med att få visum. Men the other way around: icke sa nicke.

Och idag tänkte jag det igen, med tårar strilande ned för kinderna. Det är fan inte rättvist. Jag hade just avslutat ett samtal med en svensk viseringstjänsteman på Svenska Ambassaden. Hon var trevlig och sympatisk, men hon har protokoll att följa från Migrationsverket, och att få visum till Sverige som vietnames är svårt. För att det blir så många avhopp, som hon kallade det. Vietnameser som inte reser tillbaka till Vietnam när de ska. Och jag är säker på att hon inte menade det så och inte förstod vad hon sa; men i mina öron satte hon en etikett på mannen jag älskar. Att han är en avhoppare. Att han inte är välkommen till mitt land. Och det gjorde ont. Och jag hatade Sverige då. Som jag hatade Sverige då. Och alla andra jävla västerländer som skulle stänga ute den finaste jag vet. Det är inte rättvist.

Jag har alltid, alltid blivit väl mottagen i Vietnam. Vart jag än kommer så är människor glada att se mig. Och första lilla steget han, genom mig, tar för att närma sig Sverige; så blir han genast sedd som en avhoppare. En vietnamesisk parasit. Jag blir så himla ledsen. Det är inte rättvist.

Kommentarer
Postat av: Lisa

Det var ju surt. Hoppas att det löser sig på något sätt.

2010-03-30 @ 08:29:58
Postat av: Malin

Tack Lisa! Vi behöver nog allt stöd vi kan få.

2010-04-11 @ 03:53:27
URL: http://diarrheas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0