Göteborgscharm

Och ikväll när jag gick från Christin var det mörkt, kallt och det duggregnade. Men jag hade gummistövlar, långkalsonger och jeans, huvtröja och regnjacka, vantar och mössa och kapuschongen uppdragen över huvudet, så jag kunde ändå tänka:

Det är inte så dumt det här heller. Fastän jag längtar hem till 15 minusgradig kyla och klar luft, som pappa så idylliskt beskrev det ikväll, så var det inte så dumt att gå och lyssna på regnet som duggade mot min kapuschong heller.

Inte var det som att gå på en snöknarrig gångbana på Djupviken och försöka fånga stora lapphandskar som singlar ner från himlen på tungan.

Men ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0