Ordbajseri

Döm om min förvåning när jag svarar i telefonen och personen i andra änden säger "Hej, det är Lisa Donnerdal". Visst det är inte kungen, prefekten eller guden himself, men det kunde nästan lika gärna ha varit det. Det var alltså vår kursansvarig för pågående kurs som ringde för att ursäkta att vår praktiska övning på AFU (Avdelningen för färdighetsutveckling; där de har en massa dockor, fejk-droger och instrument vi studenter får leka med) denna morgon hade blivit inställd. Hon ville också veta när jag tyckte var en lämplig tid att ta igen detta. Det var så jag tappade hakan. Att vår kursansvarig, som borde ha nog med att hålla en massa föreläsningar, leda praktiska övningar på AFU, sätta ihop tentor, rätta 120 arbeten och alla anda tusen saker hon säkert gör, ringer mig för att fråga när det passar mig att komma till AFU. Och samtidigt så skönt. Verkligen practice what you preach. Vi studenter blir indoktrinerade varje dag med budskap som att se varje person som en unik individ, inse att vi som vårdpersonal är i maktposition gentemot patienten och samtidigt försöka utjämna detta, att visa respekt för patientens integritet och värdighet, mm mfl osv... Och Lisa, fina Lisa, gör verkligen det genom att ringa runt till sju förvånade studenter för att ursäkta sig och fråga om en andra chans. Stort.

Åh vad jag önskar att alla lärare vid institutionen hade den approachen.