Ordbajseri

Man kommer dit en fredag eftermiddag och stugan är kall. Inomhustermometern visar på ynka 10 grader. Man behåller mössa och handskar på. Bara att börja elda. Pappa hämtar in ved och slår igång en värmefläkt för att få upp temperaturen. I en timme eller så trängs alla framför brasan och inte mycket blir gjort. Men elden gör sitt jobb och efter en stund börjar vi tina upp på alla håll och kanter. Man lagar lunch och äter från udda porslin. Kokar kaffe på gammalt hederligt vis på plattan. Givetvis kokar det över nästan varje gång. Dricker kaffe och thé från fina koppar med 60tals mönster som jag gärna skulle ta med mig hem till Memoargatan men inte näns ta ifrån stugan, för det är ju där de hör hemma. På kvällen får man äta ostbågar och godis ur plastskålarna vi alltid har ätit gott ur på stugan. De vuxna dricker whiskey och kaffe men jag är nöjd bara jag får dricka flask-Trocadero från drickabacken. TVn står på men ingen tittar på den. En bror läser i en bok om flottningen av timmer på älven som brusar därutanför. En familj som umgås. En familj som får tid och ro att prata om det där som inte blir av att prata om annars. Om gamla tider, om hur farmor mådde i sin sjukdom och om pappas morfars vilda leverne. Om nya tider, om hur vi ska leva våra liv och om hur vi vill leva våra liv. Först när klockan har passerat midnatt för länge sen rundar vi av. Upptäcker att snön faller utanför fönstrena och får bråttom isäng för att kunna vakna tidigt. De som vill ha som varmast i sängkammaren sover på vindan där brasan har värmt upp luften i flera timmar. Jag sover i soffan och somnar lugnt till eldens sprakande. Efter en lagom sovmorgon väcks vi av barnet som frågar efter sin mamma. Ute har det blivit vinter och barnet är överförtjust, han minns inte att han lekte i snö även förra vintern. På sin pappas uppmaning hämtar han in en snöboll och lägger under mitt täcke. Dags att stiga upp. Men när jag sitter på toaletten gastar pappa om en björn i skogen 20 meter bort. Vi rusar till fönstrena fyllda av adrenalin och konstaterar efter en liten stund att det nog är en älg och älgkalv. Inte lika spännande och alla återgår till sitt. Men när vi några timmar senare har stuvat in oss och packning i bilen på väg till verkligheten igen ser vi i alla fall björnspår i nysnön på vägen.