Av en annan sort

Alltså såna hära asfaltläggare. De är ju fan av en annan sort.

Glad i sinnet och lyckligt ovetande om vad som komma skulle gick jag hem från busshållplatsen tidigare i förmiddags, då en av de där neongula killarna bestämmer sig för att slå en drill. Inget fel med det, han hade säkert hunnit dricka både tre och fyra koppar kaffe med tanke på hur intensivt vi alla vet att sådana där hantverkare och liknande arbetar. Dessutom har de ställt upp flertalet sådana dära gröna husvagnar på släp som vägarbetare och andra använder och på åtminstone två av dem finns det dörrar med toalettskyltar på. Men inte kan denna neongula kille bemöda sig med att ta sig till en sådan, nej det må ni förstå att idag är det fredag så det gäller att pinna på och få åtminstone en kvadratmeter asfalterad så man kan gå hem till lunch. Alltså ställer sig denna kille helt ogenerat och pinkar mot en av deras lastbilar som de ställt upp. Och det var ju inte helt fel tänkt, för då är han ju skymd för insikt från de tvåhundratrettifem fönster på hyreshusen på ena sidan. Å andra sidan har han en busshållplats full med väntande kollektivresenärer och en och annan oskyldig privatperson som knappast förtjänar detta öde på parkeringen bakom sig. Plus jag då! Som går rakt mot honom och inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Jag bestämmer mig dock snabbt för att anpassa min kurs lite så att jag hamnar på andra sidan lastbilen istället för att smyga mig förbi hans halvt blottade rumpa. Home free, dristar jag mig till att tänka, när jag få syn på neokillens kiss om kommer rinnande tvärs över gatan framför mig. I bra takt med lite vitt skum i täten rann det där rakt över min trottoar. Äckligt, tänkte jag, detta måste jag genast gå hem och blogga ur mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0