Nostalgiårstiden

För mig är vår synonymt med nostalgi. Det är något med värmen och dofterna som återvänder som gör att man minns tilllbaka.

Idag kände jag för första gången i år doften av nyklippt gräs och vips var jag tillbaka i PIF och kände glädjen över att äntligen få lämna grusplanen och spela på de gröna planerna igen.

Jag får ta fram kläder som har fått vila ett tag och i dem finns också minnen - en vårdag i San Francisco eller en rolig bilfärd i vårslasket med Bertil.

Det är vår, jag tar fram cykeln och minns mina och Martins otaliga färder mellan Djupviken och Strömbackaskolan på Sven och Sirius. Jag minns när jag och Josef cyklade hem från Gläntan mitt i natten någon gång på högstadiet och hur lycklig jag var över att just han ville cykla just där med mig just då.

Snart är det valborg och då kommer jag kanske minnas både lyckliga och olyckliga valborgar. Förmodligen mest de lyckliga, för så är det ju också med nostalgi - det är lurigt positivt. En fin tröst när det känns svårt kan jag tycka. För när det känns tungt tänker jag att när det våras om sju år, då kommer jag säkert minnas den här våren i Göteborg som helt underbar, och inte komma ihåg de där korta stunderna, dagarna då det har känts frustrerande svårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0