Mammalängtan

Den har smugit sig på, förvisso inte objuden, men ganska oväntad.

Från att absolut inte ha tänkt skaffa några barn, via att möjligtvis kunna tänkas adoptera - för att trycka ut en 3 kilos klump själv, nej det skulle jag inte ställa upp på. Insåg mer och mer att det kanske är det livet går ut på ändå - för vad ska man annars göra när man blir "vuxen"?

Så det började som prat med min finaste. Om vi vill ha, och när vill vi ha och var vill vi ha? Ett större intresse för bebisar (men att de är söta kan jag fortfarande inte tycka). En insikt om att har min bror det inom sig att bli pappa, kan han förvandlas så, då har nog alla det inom sig. Då kan nog även jag bli mamma och Tommy bli pappa.

Istället för att äcklas av jobbiga förlossningsscener på tv lever jag mig nu in i bilderna och finner mig själv gråtandes med föräldrarna när det nya livet är fött.

Det har varit en smygande, långsam process som igår inte gick att förneka längre då jag gick förbi barnkläderna på väg från provrummet och fick en så stor lust att köpa babykläder till min och Tommys kommande bebis. Som förvisso inte ens är tillverkad än, men vadå, man får väl börja i tid.

För inte än, men ganska snart ska jag bli mamma.

Och jag längtar.

Kommentarer
Postat av: Krajks

Och du kommer att bli den grymmaste kickass-mamman någonsin.

2008-02-09 @ 16:54:39
Postat av: Martin

Min grabb är redan döpt; det blir en Martin Junior. Och han ska uppfostras till sin faders avbild, haha. Skämt åsido, Johanna får något moderligt i blicken när hon ser söta små nykläckta på stan. Och jag måste ju säga att det verkar vara ganska trevligt med en sån där!

2008-02-12 @ 16:37:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0