Shawn Earhart
Idag är det alla hjärtans dag och när jag skriver ett Valentine-mejl till mina amerikanska föräldrar drar jag mig till minnes den 14e februari 2001.
Jag hade spanat in min skåpgranne Mr Shawn Earhart sedan några veckor i korridorerna på Boiling Springs High School. Trots att han var en ynka Sophomore (tiondeklassare) medan jag var en stolt ståtlig Senior (tolfteklassare) hade viss ögonkontakt och halvflirt utvecklats då vi mötts i korridorerna. Till Valentine's Day kunde man, som på så många andra skolor, skicka ut rosor till andra studenter och visst hade jag en viss förhoppning om att det skulle dimpa ned en ros till mig från Shawn. Det gjorde det också, under fjärde (och sista) lektions timman, kom Ashley Knisely in med en ros till mig, bara mig. Från Sean Erhart. Varningsflaggorna dök genast upp, var det roskommittén som hade stavat hans namn annorlunda än det stod i alla officiella papper eller var rosen skickad av Shawns mindre smickrande white-trash kompisar som hade den dåliga ovanan att ropa konstigheter efter mig i korridoren och vars hjärnor var så bortknarkade att de mycket väl kunde stava deras väns namn fel?
För att göra en lång historia kort: Även om vissa fakta redovisade i min dagbok från den tiden talar för att Shawn verkligen var intresserad av mig så var det förmodligen hans pundarkompisar som hade skickat rosen till mig som ett prank på den fula udda svenska tjejen som hade drygat mot dem nån vecka tidigare när de kom med någon dum fråga till henne i korridoren. På något konstigt sätt verkade det väl roligt i deras dopade huvuden att få den dumma svenska tjejen att tro att hon fick en ros av någon hon var intresserad av - men som egentligen var skickad från hennes vänner. Ja int veit i.
Men vad jag vet är att alla hjärtans dag inte bara är förälskade par och gelehjärtan i ask. Det är också en pinans dag för oss mindre populära tjejer och killar som får stå och skämmas i ett hörn för att vi inte får några rosor från en hemlig beundrare, eller ännu värre - får rosor skickade till sig på skämt.
Jag hade spanat in min skåpgranne Mr Shawn Earhart sedan några veckor i korridorerna på Boiling Springs High School. Trots att han var en ynka Sophomore (tiondeklassare) medan jag var en stolt ståtlig Senior (tolfteklassare) hade viss ögonkontakt och halvflirt utvecklats då vi mötts i korridorerna. Till Valentine's Day kunde man, som på så många andra skolor, skicka ut rosor till andra studenter och visst hade jag en viss förhoppning om att det skulle dimpa ned en ros till mig från Shawn. Det gjorde det också, under fjärde (och sista) lektions timman, kom Ashley Knisely in med en ros till mig, bara mig. Från Sean Erhart. Varningsflaggorna dök genast upp, var det roskommittén som hade stavat hans namn annorlunda än det stod i alla officiella papper eller var rosen skickad av Shawns mindre smickrande white-trash kompisar som hade den dåliga ovanan att ropa konstigheter efter mig i korridoren och vars hjärnor var så bortknarkade att de mycket väl kunde stava deras väns namn fel?
För att göra en lång historia kort: Även om vissa fakta redovisade i min dagbok från den tiden talar för att Shawn verkligen var intresserad av mig så var det förmodligen hans pundarkompisar som hade skickat rosen till mig som ett prank på den fula udda svenska tjejen som hade drygat mot dem nån vecka tidigare när de kom med någon dum fråga till henne i korridoren. På något konstigt sätt verkade det väl roligt i deras dopade huvuden att få den dumma svenska tjejen att tro att hon fick en ros av någon hon var intresserad av - men som egentligen var skickad från hennes vänner. Ja int veit i.
Men vad jag vet är att alla hjärtans dag inte bara är förälskade par och gelehjärtan i ask. Det är också en pinans dag för oss mindre populära tjejer och killar som får stå och skämmas i ett hörn för att vi inte får några rosor från en hemlig beundrare, eller ännu värre - får rosor skickade till sig på skämt.
Kommentarer
Postat av: Krajks
Jävla as. Spö ska de ha.
Men vaddå "den fula udda svenska tjejen"?? Du är ju Michelle Williams, säger jag ju!
Trackback
