Barnauppfostran
Jo jag stod med lilla Abbe, tvåochetthalvt år, vid hans hemliga bassäng i hans hemliga skog som vi hade gått till efter att vi hade tittat till hans hemliga koja. Vi stod där, Abbe och jag, och kastade ned kottar i bassängen som egentligen skulle kallas för en liten skogstjärn - och jag kommer på mig själv med att vara ungefär världens trögaste människa då jag hela tiden hejar på och berömmer Abbe när han kastar särdeles långt eller högt eller så. Jag tutar i en värnlös tvåochetthalvtåring att det som gäller, det som är bra, är att kunna kasta långt eller högt och att kunna springa snabbt. Sådana typiska killgrejer, som killar - genom sin fysik - alltid kommer att göra bättre/snabbare/längre än tjejer.
Sedan gnäller jag över att "kvinnoyrken" inte värderas lika högt som männens. Hur trög får man va?
Plus: Shit va svårt att uppfostra kids. Så mycket fel man kan göra.
