Closure

Ja, jag inser att mitt förra inlägg inte var det bästa sedan tidernas begynnelse, men vem ber jag egentligen om ursäkt för - jo det är nog så att jag ber om ursäkt för mig själv för att jag är så förmäten att jag sitter och skriver en blogg - som att jag kunde skriva något någon någonsin skulle kunna tycka var intressant, men hursom: nu kom jag allt på dig malin -sluta nedvärdera dig själv nu.

~~~ ~~~ ~~~ ~~~ ~~~ ~~~ ~~~

Idag var sista dagen på praktiken och jag ville aldrig gå därifrån. Jag har trivts hur bra som helst, mitt intresse för att bli psykiatrisyrra har bekräftats, men framförallt är jag så ypperligt nyfiken! Det är jobbigt att det är jag som lämnar patienterna, istället för som det ska vara - att det är de som lämnar mig när de är friska nog att klara sig utan slutenvården. Nu får jag ju inte veta hur det går med dem - kommer hon där nånsin att bli frisk eller kommer hon misslyckas med sina misslyckade s-försök någon gång och faktiskt ta livet av sig - kommer man att få till gubbens biverkningar så att han slutar dratta omkull titt som tätt - kommer vår avdelningsläkare verkligen att få en hjärnblödning när han ser att den där patienten har blivit inskriven medan han hade semester - kommer den unge killen som nu verkar må ganska bra att klara av att hantera sin sjukdom i sin hemmiljö - kommer den spektakulära kvinnan som avvikit från sin permission att komma tillbaka? Så många funderingar, så mycket nyfikenhet. Så lite closure.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0