Ordbajseri

Det är lite känsligt det här med vad vi ska kalla oss.

Sjuksköterska - Sköterska - Sjuksyrra - Syrra - Syster

I början av min karriär som sjuksköterskestudent, mmm väldigt smidigt ord att använda när man presenterar sig; Hej jag heter Malin och jag är sjuksköterskestudent här på avdelningen, var jag benhård på att vi sjuksköterskor ska kalla oss just det. Sjuksköterskor. För att det är det vår treåriga utbildning gör oss till. Inte till sköterskor, som gud förbjude, kan förväxlas med undersköterskor - som ju inte har någon akademisk utbildning överhuvudtaget och enligt mina (och mångas med mig) fördomar så långt i utbildningen och utvecklingen var medelålders, halvtjocka, rökande och framförallt bittra kvinnor med äckliga naglar. Att ta bort sjuk från vår titel skulle vara lika dumt som att ta bort sjuk från gymnasterna eller arbets från terapeuterna. På denna tid tyckte jag också att benämningen syster lät otroligt gammelmodig - och hur skulle det passa in med visionerna om att få in fler killar i yrket?

Jag står fortfarande kvar vid att vi inte ska heta sköterskor, inte för att jag värderar undersköterskor så lågt som jag gjorde tidigare, utan för att jag fortfarande tycker att det är viktigt att vi är tydliga med våra yrkesroller. Det ska vara tydligt att vi är två skilda yrkeskatergorier som har olika kunskaper och ansvarsområden, olika långa utbildningar och därmed även borde ha skillnad på tjockleken av lönekuverten.

Däremot har epitetet syster vuxit sig på mig. Min handledare på denna senaste praktiken har ofta använt sig av frasen Syster Malin och jag har gått från att tycka den är gammelmodig till att tycka att den är... varm. För mig förmedlar den sammanhållning, medkänsla och är omvårdande. Att vara Syster Malin är att vara en person som stolt tar hand om andra. Och det känns flott.

Syster har rotat sig så pass i mitt gillande att jag nu inte skulle tycka att det kändes konstigt att säga Syster Arvid till min vän. Undrar vad han och alla andra manliga syrror skulle tycka?