Lärdom
Jomen nåt kan jag väl knåpa ihop.
Som att jag ringde min far idag i ett försök att på det vanliga suggestiva Henrikssonska sättet visa att jag bryr mig oh så mycket om honom. Ett behov att visa ömhet som utan större tvivel hänger ihop med att patienten jag vårdade idag var född samma år som pappa och påminde om honom på många sätt. Det kunde lika gärna ha varit min pappa som låg där efter att ha ramlat ned från taket rakt på ett bilbatteri med, förutom diverse revbensfrakturer, även en fraktur på bröstkota nummer åtta som följd och funderat över hur det nu skulle gå med det där garagebygget som han var mitt i.
Min praktik lär mig att livet är så skört, oh så skört. Allt kan förändras på en millisekund. Från att fullt frisk ha klättrat på ett tak ligger man immobiliserad i en säng och får hjälp med allt, precis allt. Men min praktik lär mig också, som min patient kommer att märka om några veckor, att en ryggmärgsskada inte är slutet på livet. Det tar bara en annan vändning.
Som att jag ringde min far idag i ett försök att på det vanliga suggestiva Henrikssonska sättet visa att jag bryr mig oh så mycket om honom. Ett behov att visa ömhet som utan större tvivel hänger ihop med att patienten jag vårdade idag var född samma år som pappa och påminde om honom på många sätt. Det kunde lika gärna ha varit min pappa som låg där efter att ha ramlat ned från taket rakt på ett bilbatteri med, förutom diverse revbensfrakturer, även en fraktur på bröstkota nummer åtta som följd och funderat över hur det nu skulle gå med det där garagebygget som han var mitt i.
Min praktik lär mig att livet är så skört, oh så skört. Allt kan förändras på en millisekund. Från att fullt frisk ha klättrat på ett tak ligger man immobiliserad i en säng och får hjälp med allt, precis allt. Men min praktik lär mig också, som min patient kommer att märka om några veckor, att en ryggmärgsskada inte är slutet på livet. Det tar bara en annan vändning.
Kommentarer
Trackback
